Recension
Det mesta som Henrik Schyffert och Fredrik Lindström rör vid blir till guld. Och pengar.
Deras förra turné "Ljust och fräscht" gjorde stor succé och att följa upp det med ännu en föreställning som skojar friskt med vår samtid skulle kunna vara vågat. Men det är ändå vattentätt.
Jag kunde inte låta bli att vara lite skeptisk till det faktum att de här två herrarna skulle driva med svenskars ekonomi och konsumtionsvanor. Det är inget snack om att Schyffert/Lindström har mycket pengar och att låta en hel föreställning kretsa kring det skulle kunna vara att skjuta sig själv i foten.
Men det är inga dumskallar vi har att göra med.
De vet mycket väl att vi mycket väl vet om detta. Därför säger också Henrik Schyffert tidigt att vi borde anmärka på att de tar massor av betalt av publiken för att sedan snacka skit om pengar. Det är ingen idé att blunda för den rosa elefanten (även om den i det här fallet är klätt i orange och lila).
Duon vet vad de håller på med och ingen kan säga att de är något annat är proffs på det här. Folk skrattar så att de gråter nere på golvet, personerna på raden ovanför mig flabbar så att det skakar i stolarna – och jag skrattar också.
Det är obehagligt att Coop Norrbotten Arena till stora delar består av en till synes välbärgad publik som roas åt igenkännandet av dubbla Ipads och studsmattor på varenda tomt, så att Sverige ser prickigt ut på Google earth.
Det känns lite olustigt att så många kan vara så förstående till vårt överflöd. För det är som vanligt den klassiska igenkänningsfaktorn som drar ner mest applåder.
Roligast är det så klart när de skämtar om att Luleås skrytbyggen på Kronan är verket av ett pensionerat kommunalråd och att Luleåborna knappt förstår hur man kan bygga så höga hus. "16 våningar – vem ska bo där – och överleva?". Eller när de poängterar att alla märkliga bilder som folk lägger ut på Facebook förvaras här, i Luleå, och plockar fram en frisyr som säger "jag har legat med alla de snyggaste killarna i Boden".
Men hur lustigt eller olustigt det än är att en föreställning som handlar om vårt överflöd fungerar så bra känns det som att vi får en tankeställare.
Budskapet de vill framföra är trots allt att vi lever över våra tillgångar – och att det k-a-n innebära början på vår undergång.
Jag tror att fler än jag gick därifrån med känslan av att de belyst något viktigt, det är faktiskt inte klokt hur människor beter sig. "Ägd" är något så ovanligt som en underhållande, tänkvärd och nyttig föreställning.
Och med tanke på biljettpriserna kunde knappast målgruppen vara bättre utvald.