Rune Isberg blev i mitten av 1950 talet bli inbjuden som pianist till en personalfest för järnvägare i SJ:s klubbstuga i Boden. Bandspelaren var givetvis med. Kvällen till ära hade Sven Palmér ombetts att ha med sig sin nya Selmer tenorsaxofon.
En gammal härlig live-inspelning föddes. Sven Palmér spelar mästerligt solo i två stycken, Stardust och Svarta Ögon. Första gången jag hörde inspelningen trodde jag inte det var sant. Vilken känsla och lekfullhet. Så fantastiskt fint.
Mitt intresse för mannen bakom saxofonen väcktes. Vem var Sven Palmér? Via internet fick jag en bild från Sven Palmérs dotter Anne i USA. Den andra dottern, Ylva i Umeå, bidrog med information.
Sven Palmér föddes 1927 till föräldrar som flyttat upp från Småland. Redan som ung var Sven Palmér i gång med musik. Under värnplikten i Boden träffade han sin blivande hustru och det blev mycket musik i familjen såväl jazz som opera och operetter.
Bodens egen "grand old maestro" Rune Lindstedt, 82 år, känd saxofonist och orkesterledare minns att Palmér tog lektioner hos någon av militärmusikerna, möjligen musiksergeanten Harry Asp.
Den begåvade saxofonisten Sven Palmér blev eftertraktad bland stadens dans- och jazzband där de flesta musiker hade sitt välutbildade ursprung från militärmusikkåren. Den som kom honom närmast var orkesterledaren och butiksinnehavaren Lennart Lindblom i Boden som upptäckt Palmérs kompetens.
Sven Palmér jobbade som reparatör vid SJ. Tommy Andersson, en före detta yngre arbetskamrat berättar: "Jag jobbade med Palmér från 1978 då jag började i lokstallet. Jag minns så väl de sista månaderna när Palle närmade sig pension och började planera för den. Tyvärr så blir det inte alltid som man planerar. En dag kom han inte tillbaka efter lunchrasten."
Palmérs Selmer-saxofon skulle leva vidare. Enligt dottern Ylva hamnade den så småningom hos Bennet Lindbloms (son till orkesterledaren Lindblom) musikaffär i Luleå efter att ha källarförvarats i fodralet under längre tid. Bennet Lindblom berättade att saxofonen tagit stryk där den legat i träda men han sålde den i befintligt skick till en saxofonist som en dag tittade in i butiken när han var gästande musiker i Norrbotten Big Band.
Köparen var Karl-Martin Almqvist, en av dom främsta inom svensk jazz. Han berättar: "Jag köpte saxofononen som ett renoveringsprojekt. Serienumret omtalar att saxofonen är tillverkad 1949 och modellen heter Super Balanced Action. Jag har lagt ner ganska mycket pengar på restaurering, men det är en skatt. Jag har flera tenorer men har nästan uteslutande spelat på den här. Den har varit på turné tillsammans med mig i Sydafrika, England, Skottland, Tyskland, USA, Mexico och Scandinavien. Jag har också använt den på inspelningar, bl.a i soundtracket till filmen om Monica Zetterlund."
Karl-Martin Almqvist ville absolut höra inspelningarna med Sven Palmér och fick med sig kopior från spelningen i SJ:s klubbstuga. Efter någon dag kom ett mejl från Karl-Martin i Stockholm. Han skrev: "Jag är smått chockad över hur bra det lät. Jag tycker Sven spelade otroligt lyriskt och uttrycksfullt. Svens spel är ju fyllt av jazztradition, hade aldrig kunnat gissa att det var en svensk för mig okänd musiker från Boden. Fantastiskt kul och ärofyllt att ha fått ta över saxofonen."
Rune Lindstedt berättade: "Jag spelade med min saxofon på Svens begravning 1986, Johnny Greens berömda komposition Body and Soul. Det kändes fint."
Body and Soul, inget kan väl ha passat bättre.