Behagligt, det måste sägas vara det bestående intrycket av 8x Piteå på Galler i Skåda i Luleå. Att som konstnär ha en helt egen utställning skapar genast förväntningar på både variation och helhet, även på ett litet glleri. Nu har i stället åtta konstnärer från grannorten i söder gjort gemensam sak i en samligsutställning. Total 46 verk, främst tavlor, har fått plats på väggarna. Här ryms både Picassoinspiration tillsammans med det alldeles egna. Helhetsintrycket är avslappnat, utan prestationsångest. Några tavlor sticker ut och höjer sig över de andra. Men också allt det andra håller jämn nivå. Inga bottennapp, om uttrycket tillåts.
Bakom dörren till höger är det första som pryder väggen Sara Widerfjells, som jag tolkar det, livgivande mödrar. Dessa motiv är också de som fastnar mest i sinnet. En frustande moderlighet i Ursprung, och en fager längtan i Ave Maria. Båda är grafiska monotypier med härliga konturer i materialet.
Tämligen skönhetsbedårad blir jag också av Ann-Mari Häggkvists små, blå tavlor gjorda i blandteknik. Bilderna ger inga konkreta associasioner, utan är märkligt tilltalande bara vid första anblicken, som när man möter en människa som man oförklarligt finner sympatisk.
Svärtan i Stefan Holmgrens akrylmålningar är modig, och Jan Berg hittar läckra färgtoner i några smått burleska porträtt, nästan i Picassostil.
Så här skulle jag kunna fortsätta och dela ut små komplimanger till samtliga konstnärer. Det är som sagt var väldigt behagligt.
Jag associerar till ett litet galleri i London, vars namn jag aldrig la på minnet, men som jag passerade av en slump på väg till Imperial War museum. På samma sätt upplever jag det nu, en nätt och söt vardagstacksamhet dröjer sig kvar. Tur att följde impulsen och slank in här.
Så tänker man och tar en sommarglass efteråt.