"Hur är det?". Ni har säkert fått frågan. Och vad brukar ni svara? "Jo, bra." Frågeställaren förväntar sig inget uttömmande svar utan nöjer sig med detta korta, enkla besked. Sedan får samtalet gå in på annat.
Men alla nöjer sig inte. Lena Olin berättade i sitt sommarprogram om Ingmar Bergman, hur han aldrig godtog ett så pliktskyldigt svar. När hon samtalade i telefon med mästerregissören fick hon veta att här gäller uppriktiga, ingående besked om livets tillstånd. Hur är det med äktenskapet, hälsan och jobbet? Jag vill inte ha någon jävla kommuniké, berätta nu hur det verkligen är! morrade Bergman.
Krönikören tänkte på detta med alla samtals inledande slentrianfråga när telefonen ringde häromdagen. Den vanliga allmänfrågan kom: "Hur är det?". Här ska överraskas tänkte krönikören och svarade: Jo, min äldsta bror dog i april och igår dog min äldsta syster, annars är allt bra.
Det blev tyst en stund i andra änden av den telefonledning som inte längre finns. Det var ett oväntat svar, ett svar som gjorde frågeställaren stum och han glömde nästan bort sitt egentliga ärende.
Ja, hur bra är egentligen allmäntillståndet, är det alltid bra. Många brevskrivare avslutar sina brev med ett hurtigt "Allt gott!". Kan man lita på det? Är verkligen allt gott? Putin köper nya kärnvapen och Nato flyttar fram positionerna. Och utanför Coop Forum, Maxi Ica och Systembolaget sitter EU-medborgare och tigger. Flyktingar drunknar i Medelhavet. Är allt verkligen gott? Skulle det inte räcka med att avsluta brevet med "Lite gott!".
Ibland förlorar orden sina värden. De blir helt enkelt värdelösa. Blir de för många de värdelösa orden är risken att språket blir värdelöst, att det inte innehåller annat än tomma fraser.
En sökning på nätet om "värdelösa ord" ger ett gott resultat: engagerat, serviceinriktat, professionellt, effektivt, kvalitetsinrikta, laganda ... Tankarna går till Jan Myrdals och Rune Hassners samtidssatiriska klassiker Myglaren från 1966. Titeln blev ett begrepp och i filmen fick vi uppleva de värdelösa ordens ryttare, byråkraten som talar, oavbrutet och om, ja, ingenting.
Myglaren handlar om en man som tar sig fram med olika trick, manipulerar omgivningen och gör karriär inom trivselforskning. Till slut får han i uppdrag att starta en statlig myndighet för att främja trivsel.
Så värdelösa ord kan vara värdefulla om de kommer ovägda, ur rätt mun.
Men nu ger krönikören tusan i de värdelösa orden, går på semester och dyrkar poesin, som den uttrycks i dikten Värdelösa ord på hemsidan Poeter.se:
Kan de inte sluta prata…
dessa värdelösa ord
Snälla
var tyst…
kan ingen höra mitt hjärta gråta