Beck har blivit en trovärdig loser

När Beck sjöng den ironiska I’m a Loser på 90-talet var han minst av allt en förlorare. Den blonde LA-slackern prydde omslagen till världens musiktidningar och hyllades som en postmodernistisk frälsare som excellerade i pophistoriens samtliga genrer, ibland i samma låt. Men bortsett från den mästerligt avskalade separationsplattan Sea Change (2002) har han haft svårt att upprepa sina forna storverk.
Därför känns Modern Guilt som en välkommen nytändning. Hos producenten Dangermouse (Gnarls Barkley med flera) har Beck ett perfekt bollplank och deras gemensamma passion för 60-talspsykedelia, surfrock, barock pop och yrvakna solskensmelodier får obegränsat med utrymme bland alla rytmiska experiment.
Under den mosaikmönstrade popytan finns också mörka nyanser, en existentiell vånda som genomsyrar hela skivan. Med sin loja sångröst låter han mer vilsen och utsatt än någonsin, med paranoian lurande runt hörnet i titelspåret.
Beck har blivit en trovärdig förlorare, på riktigt, mitt i den moderna skitvärlden.

Beck har blivit en trovärdig loser

BECK"Modern Guilt"(XL/Playgroundl)