Ni kanske har sett Bastubaletten i Sveriges television, trots sändningstider anpassade för pensionärer och andra daglediga. Det är en dokumentär som visar hur viktigt det är att det görs program i Norrbotten om norrbottningar också nu när Sveriges television har avvecklat programproduktionen i Luleå.
Bastubaletten handlar om fem män från Tornedalen, deras möten och filosoferande i den manliga bastun och så en koreograf, en kvinna, som får de fem att dansa. Det är precis så där härligt överraskande och det blir så bra.
Den här gången är det inte stockholmska ögon och öron som förmedlar intrycken från denna nordligaste del av landet. Det är ett produktionsbolag i Luleå och det är filmmakare som inte ser de fem som några aparta figurer från en avlägsen och efterbliven landsort långt uppe i norr. De fem männen tillåts vara människor och inte karikatyrer av den tornedalske mannen. Det känns märkligt nog ovanligt men samtidigt så fullständigt rätt.
Bastuakademin hade knappast tillkommit genom en publik folkomröstning, det som Norrbottensteatern i samarbete med Kulturens hus i Luleå tagit till för att finna en kulturupplevelse som passar alla.
Medan serien Bastubaletten rullar i tv fyller Tornedalsteatern 30 år. Det är en kulturell ickeinstitution som blir allt viktigare för den tornedalska identiteten. Tornedalsteatern ordnar inga juryomröstningar för att skapa pjäser som passar alla. I stället försöker de få med så många som möjligt i teaterproduktionen. Teatern ska bli en angelägenhet för alla, inte bara för några utvalda.
"Bakom kulisserna" kallas ett av Tornedalsteaterns rullande projekt för att fånga upp barn och ungdomar till teatern. Vi berättade om det i onsdagens tidning, men det är värt att upprepa som föredöme för andra kulturinstitutioner. Det har pågått i 20 år och fyllt på med nya generationer som kan ta över när gamla behöver avlösning.
Norrbottensteatern har först häromåret dragit igång en ungdomssatsning, Ung scen. Det är bara att hoppas att den satsningen för in ungt, friskt och oppositionellt blod i teatern. Det är nödvändigt, för Norrbottensteatern kan inte överleva med en publik som försöker behålla sin ungdom men lämnade den redan på teaterchef Folke Asplunds tid.