Barnföreställning med avancerad sensmoral
DANSFabel om förvirringKoreografi: Wies MerkxMedverkande: Sara Ekman, Pablo Fernandez, Oskar Frisk, Emelie Garmén och Alexandra GöranssonArrangemang: Dans i NordProduktion: Dansstationens turnékompaniKulturens hus, LuleåSöndag 26 april
Foto: Anna Diehl
Fyra vänner bor i en skog, och jag tror att vi kan säga att de är apor. I alla fall så visar dansarna upp våra artfränders karaktäristiska rörelsemönster; de sidledes förflyttningarna, poserandet med knogarna i marken och det ständiga kliandet. Det finns läten också - mjuka kurranden i samband med gemenskaphetsyttringar och upphetsade tjoanden när någonting blir spännande. För spännande blir det plötsligt.
Strax efter att aporna gått igenom sin morgonrutin får de syn på en främmande och mycket exotisk varelse. Hon glider in i eldröd kreation, höga klackar och hatt och sätter sig att betrakta de lekande aporna. Skulle jag sätta ett djur-epitet på henne skulle jag välja orm. Hon rör sig smidigt och verkar lite farlig.
Det som först är ett avvaktande möte blir så småningom en yster lek. Men något senare är det bara de två manliga aporna som får fortsätta leka med främlingen. De två kvinnliga aporna får sitta vid sidan och svartsjukt titta på.
Därmed utvecklar sig ett triangeldrama som sedan får sin upplösning när de två kvinnliga aporna kör bort inkräktaren genom att be henne söka sig till en annan flock.
Detta är inte något som går över huvudet på barnen - tvärtom. Det tisslas och tasslas i bänkraderna omkring mig och jo då; barnen har förstått varför det gick som det gick. Och nog får man säga att det är en ganska vuxen sensmoral - "Ta inte min man, för då j-lar".
Rättvisan får segra, de två ap-paren förblir intakta, men samtidigt lämnar uppgörelsen en liten bitter eftersmak. Främlingen blir ju inte insläppt i gemenskapen. Tvärtom blir hon uppmanad att söka sig till ett annat ställe. Man kan verkligen hoppas att det menas att hotet bestod i att hon var en "äktenskapsbryterska" och inte att hon var en främling...
Koreografin är flytande, mjuka rörelser med stora gester som tilltalar barn såväl som vuxna och för berättelsen vidare. Däremellen sticker Wies Merkx in strofer av klassisk balett som lyfter estetiken.
Till sin hjälp har de fem dansarna en stor matta som inbjuder till akrobatiska uttryck och en smart catwalklösning som dansarna liksom klättrar fram en spännande tredimensionell koreografi på.
Även om föreställningen kanske är lite i längsta laget med ibland lite för långa passager utan att det händer något, tror jag att barnen tyckte mycket om föreställningen. För det är trots allt viktigt att tidigt lära sig ha tålamod med att vänta på en stämning som byggs upp av skickliga scenkonstnärer. Allt behöver inte blippa och bloppa omedelbart.
Så jobbar vi med nyheter