Kanske finns det en tanke på aktualitet när Lotta Söder hänger upp ett antal skidor i Konsthallen, så här i tiden för VM på skidor. Nu är det inga vanliga skidor, för de är genomskinliga, skapade i glas.
Denna rad av skidor i glas är liksom den övriga utställningen en uppvisning i vad det går att göra av glas. Konstnären beskriver själv det hon visar som en forskningsresa i barndomslandet, som i hennes fall är Skellefteå. Nu är hon verksam i Umeå efter en tid i Göteborg.
I utställningen finns spåren från barndomen. En liten jacka, vantar och sparklådan och allt har klätts i glasmosaik. Det är just glasmosaiken som är Lotta Söders främsta uttrycksmedel.
Hon beskriver hur själv tillverkar glasmosaiken som hon sedan bygger bilder på en stomme av trä. Utgångsmaterialet är ofta vanligt fönsterglas som hon målar, screentryckt och sedan smälter ihop i flera lager i en glasugn.
De verk som är mest tilltalande är bilderna, de stora och de små. De har formen av collage, sammansatta bilder och står för ett intressant färgspel. Lotta Söder har målat, screentryckt och fusat, som hon uttrycker det, glaset. Vid en närmare granskning finns där spåren av barndomslandet.
Söders glasmosaik pryder offentliga miljöer. Hon har klätt trista betongpelare med glasmosaik och som får appellera till hennes glasbilder på väggen intill. Då blir glaskonsten en naturlig del av rummet.
Inte lika naturligt känns det att klä kläder, vantar och en sparklåda med glasmosaik. Det är en uppvisning i glasarbete, mera hantverk än konst.