Bara ett tomrum och en räcka pliktskyldiga effekter

Vi som är 173 år gamla kanske minns tv-filmen The strike. Där ska Hollywood göra sin version av den engelska kolgruvestrejken 1984. Al Pacino spelar fackledaren Arthur Scargill och Meryl Streep hans fru. Det blir en Scargill som spöar svartmuskiga strejkbrytare och kör Harley Davidson utan hjälm medan den engelske vänsterförfattaren som skrev originalmanus står bredvid och gråter.
Percy Jackson bygger på en amerikansk bokserie för den publik som tycker att Harry Potter är alldeles för europeiskt sofistikerad och krånglig. Som om någon lagt ett smörpapper över ett JK Rowling-manus, kalkerat av rubbet och bytt ut exakt så många detaljer som behövts för att inte bli stämd härifrån till Azkaban.

Alltså är hjälten avkomling inte till trollkarlar utan till grekiska gudar. Hogwarts heter Camp Halfblood. Dumbledore är en kentaur, Hermione en jämnårig halvgudinna och Ron en tvångsmässigt skämtande satyr. Quidditch har blivit en sorts orienteringstävling med svärd och dementorerna kallas furier. Harrys kvast är Percys gymnastikskor med vingar och Voldemort kallas här för Hades.
Den brittiska charm som är hela vuxenbehållningen i Harry Potter är däremot inte ersatt alls. Där finns bara ett tomrum, lite skamlös produktplacering och en räcka pliktskyldiga effekter.

Förresten: Räck upp handen om du vet vad en "åskvigg" är. Jag vet, numera: en sorts "åskstenar" som enligt Wikipedia var "till exempel guden Zeus attribut och sades tillverkas av kykloperna i underjordiska smedjor under övervakning av smedguden Hefaistos."
Hallå? Kampen om blixten, kanske?