Glidningen mellan "dikt" och "prosadikt" känns som ett stundtals skärande falskt inslag i den annars så tonsäkra rösten hos Kristian Lundberg. Ögonblick av pregnans och skarp iakttagelse flyter ut i ordrikedom och en känsla av att Lundberg ofta väljer alltför enkla språkliga lösningar för att föra berättelsen framåt.
För en berättelse är det, och kanske det är så att ändamålen helgar medlen, och att stilistik måste stryka på foten, för att fakta ska gå fram nog tydligt. Den älskade finns inte mer, och diktjaget framför sin klagosång över detta.
Det meningsfulla i att överhuvudtaget försöka begråta förlusten betvivlas starkt: /Dikterna blir tomma, meningslösa, bara ord/Ja, det är bara ord som jag samlar upp så här/på ett papper, varje ord skall antecknas, föras/in och glömmas bort, de döda skall för ett/ögonblick anta sin egen form och plats, ett fält/med närapå självlysande blommor/
Från den otröstbara förlusten går diktjagets process vidare till att omfatta större scenerier av personliga förluster. Flyktingpolitikens oundvikliga inslag av separation och tragik, blir ett slags område där diktjaget försöker bearbeta sin egen förlust, och kanske sätta in den i ett större perspektiv, som en tröst. Intellektualisering eller förflyttning av problematiken till en annan matris hjälper dock inte mycket när allt tas ifrån en. Sorgsenheten ökar snarast när jaget vill ta in även andras förluster. Det slutliga halmstrået är Kristus...
Deportation kan sålunda bli en metafor för hänvisandet till dödsriket.
Diktsamlingen är baktung på det sättet att mycket material kommer efter det som jag uppfattar som den dramaturgiska höjdpunkten, nämligen förlusten av den älskade. Från mitten och framåt känns dikterna ibland irrelevanta, ibland pratiga, ofta med en oexakt referens. Kanske är det en avspegling av jagets oredigerade försök att hantera sin situation. Kanske är diktsamlingen för snällt redigerad. Det svaret sitter jag inte på som läsare, även om misstanken dyker upp. Och missförstå mig rätt; även denna diktsamling av Kristian Lundberg är mycket läsvärd.