Det var en till synes avspänd Gunilla Linn Persson som i mjukt olivgrönt och bekväma skor gjorde entré på scenen i Lilla salen tillsammans med Kerstin Wixe. Genast när de båda satt sig tillrätta börjar samtalet om litteraturen och Gunilla Linn Perssons skrivande.
- Det finns en källa inom mig. Skrivandet pågår hela tiden, säger hon inspirerat och berättar att Sara Lidman en gång uppmanat henne med orden "andas, skriv".
Gunilla Linn Persson har en lång karriär av skrivande bakom sig och har bland annat skrivit manus, tillsammans med Lars Bill Lundholm, till den populära teveserien "Skärgårdsdoktorn". Men hon är också känd för sitt skönlitterära skrivande där mycket stoff hämtats från hennes eget liv i romaner som "Livstecken" (2001) och "Sagan om mig själv" (2007).
I vintras gavs romanen "Eskil" ut, som handlar om en kvinna med det udda namnet Karl-Astrid som redan efter förlossningen kämpar för sin son som har Downs syndrom, eller var mongoloid, som benämningen var på 50-talet då romanen utspelar sig.
- Det kändes nästan som om jag blev en bättre människa när jag läste boken. För mig är det en bok om kärlek, säger Wixe och frågar om bokens tillblivelse och kärleken i boken.
- Det har en enkel förklaring, säger Persson och berättar om sin egen dotter Märta som föddes med just Downs syndrom.
- Hon har ju fyllt mitt liv med kärlek. Det har hänt något med hela familjen som är något gott, säger hon och drar ner varma skratt från publiken när hon inlevelsefullt och personligt berättar händelser ur verkliga livet som inspirerat henne till berättelsen om Eskil.
Hon berättar att hon är "en oförskämt glad människa i dag", men det har funnits en svärta i hennes liv som bland annat lett till flera psykoser. Orsaken till dessa delar hon på en enkelt och rättframt sätt med sig till den samlade publiken.
Öppenhjärtigt berättar hon om att hon haft alkoholproblem, om turbulens i privatlivet men inte minst hur hennes egen släkthistoria påverkat henne i sökandet efter sin egen identitet.
I vuxen ålder fick hennes mor reda på att hon var adopterad och följdaktligen var Gunilla Linn Perssons morföräldrar inte hennes "riktiga". Men även föräldrarnas skilsmässa får utrymme i samtalet med Wixe.
Samtalet kommer in på romanen "Livstecken", som hon, efter att hon skrivit den, lät vila ett år innan den gavs ut.
Kerstin Wixe undrar om de reaktioner som följde efter boken.
- Jag hade den dåliga smaken att vara förbannad på en del kulturknuttar, säger Persson och förtydligar ilskan över att få ta allt ansvar hemma medan männen var på inspirationsresor.
- Jag exploderade, kände mig som Calamity Jane när jag skrev boken, fortsätter Persson när samtalet kommer in på den eviga frågan om jämställdheten i samhället och egen tid till skrivande.
Nästa romanprojekt är redan igång och publiken får veta att den kommer att handla om en kvinna på 1900-talet. Men några fler tv-serier kan inte publiken vänta sig av Gunilla Linn Perssons penna.
- Jag är klar med tv, teater, ungdomsböcker men jag är inte klar med romaner, säger hon.:
- Jag är jätteklar att skriva om mig själv.