Avskalad prosa med ett okej soundtrack

BOKUlf LundellEn öppen vinterWahlström & Widstrand

Foto: Claudio Bresciani / SCANPIX

Kultur och Nöje2010-04-18 06:00
Erik Hammar
De sista åren av sitt liv målade den österrikiske konstnären Oskar Kokoschka bara blommor. Små akvareller av blommor. Tavlorna ställde en och samma fråga till betraktaren: Vad är poängen med att breda ut sig? Att väsnas så förbannat?
Kanske var det så Johnny Cash tänkte när han avslutade karriären med sånger uppbyggda kring en röst och en gitarr.
Att allt som bör sägas kan bäst sägas i det lilla formatet.
Sextio är förvisso ingen ålder, och nya boken kan mycket väl vara ett tillfälligt avsteg, men när Ulf Lundell överger sina pratiga, ofta ältande 90- och 00-talsromaner för en ny form blir resultatet en samling avskalade prosadikter, kallad En öppen vinter.
Lundell knackar de viktigaste bitarna ur sitt liv och fäster dem på papper. Betraktelser från Stockholm och gården på Österlen samsas med (oftast ljusa) barndomsminnen och det ständiga lundellska ifrågasättandet av samtiden och hans egen plats i den.
Men uppgivenheten, som kunde skymtas i trilogin Saknaden, Friheten och Värmen, har gett vika för en mer tillbakalutad, lightbuddhistisk ton.
"sädesärlan
som bara sätter sej där och glor på mej
tre meter ifrån:
jaha, säjer han, du är här igen.
okej.
ja, säjer jag, so what?"

Ett gammalt kärt tema som folkhemmets förfall får några enstaka passager. Längtan efter en kvinna och svårigheten att leva med henne (en viss Q dyker ofta upp) får desto mer.
Och naturen, i synnerhet fåglarna, fortsätter sitt bobyggande i författarens språk.
Det kan vara en kärrhök som "gungar fram tätt över det gula fjolårsgräset på åkrarna", eller tre råbockar och en hind på fältet mot en "disig horisont havet svagt gråblått". Ibland är det nära nog traditionell poesi, men oftast lutar Lundell sig tryggt mot den patenterade, berättande prosan. Det är sällan glimrande, men har alltid en särskild rytm och klang. Vissa passager kunde lika gärna ha varit tagna ur en roman, med den behagliga skillnaden att det hålls kortfattat.
"R hade byggt en rök. Vi rökte sik och ål i den./ R hade en kanadensare./ Hela Baggensfjärden var en stor yta av/ skimrande vatten som lovade nånting."

Det ligger en drömsk, behaglig stämning över En öppen vinter och det går att läsa den som bilder från ett sökande som börjar hitta rätt. Och som en påminnelse om att vintern, våren, alla årstider och dagar du har kvar, ligger orörda, öppna.
Nedstucken i bokens konvolut sitter en skiva med elva nyinspelade sånger. Inga mästerverk, men ett helt okej soundtrack.
Naturligtvis avskalat in till märgen.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!