Att resa är mer än att färdas

Det kanske låter konstigt, men ibland kan faktiskt höjdpunkten med att resa vara när man håller på att packa inför avfärd. Inte för att man sedan kommer att ha tråkigt eller inte njuta av sina nya upplevelser, utan för att i packningsfasen är allt ett vitt, oskrivet blad. Vad som helst kan hända efter att väskan stängts och ytterdörren låsts.
Tiden innan en resa är fylld av förväntningar och drömmar, och jag tror att det är just det som Anna Abrahamsson tar fasta på i sin utställning Härifrån och hit - åtminstone i stora delar av den.
Videoloopen Packing föreställer just henne själv i packningstagen, drömmandes om - ja, vad som helst. Kanske kryddiga dofter i Asien, en sparesa till Hälsingland, pudersnö i Alperna eller Londons morgonpuls.

Den röda väska hon aldrig verkar bli riktigt klar med dyker sedan upp igen som en slags röd tråd. Ofta övergiven i olika miljöer, som om den väntar på att ägaren ska ta den med på äventyr.
Väskan i sig blir symbolen för resande. För trots att inget annat i bilderna talar om för betraktaren vad som händer konnoterar man genast till att vara på väg, eller kanske att vänta inför att vara på väg. Resten låter Anna Abrahamsson betraktaren fylla i själv. Och det kan ju vara en hel del. Resande kan ju också vara att komma hem.

I andra verk - som Lycklig resa: I landskapet, Lycklig resa: Paris 2004 eller Passage - är själva reseprocessen huvudtema. Det är suddiga, nästan lite hallucinogena bilder av resenären med den röda väskan och tåg som flimrar förbi i höga hastigheter.
Bilderna försätter mig i ett slags kontemplativt tillstånd - precis samma känsla som man brukar ha när man sitter på ett transportmedel för att ta sig någonstans. Ibland är färden upplevelsen, ibland är den bara ett sätt att ta sig till upplevelsen. Och ibland är den bara ett nödvändigt ont, en många gånger upplevd transportsträcka för att ta sig någonstans. Det sistnämnda, när vi bara transporterar oss och slutar se omgivningen, kan ju framkalla ett nästan transartat tillstånd. Under tiden man väntar hinner man reflektera över saker.

Anna Abrahamsson använder sig av flera tekniker i utställningen Härifrån och hit. Men mest är det foto, fotomontage och video.
Det känns faktiskt ganska passande, speciellt när man tänker på hur gemene man tycker om att dokumentera sina resor. Vi har med våra små digitalkameror, få av oss släpar med sig duk och oljefärger för att fånga känslan.
Men Abrahamssons bilder säger förstås mer än fotoalbumets semesterkort. De söker inte illustrera de yttre resorna, utan snarare de inre. Att resa är mer än att färdas.

Att resa är mer än att färdas

KONSTAnna AbrahamssonHärifrån och hitKonsthallen, LuleåPågår t o m 19 april