Att detoxa genom hat funkar för mig

Steget är tungt. Inte så mycket i benet som i tanken. Tänker att jag är sämst. Och att jag glömt något relevant. Kan inte skaka av mig känslan. Köper en kexchoklad. Go och glad. Det var nog någon annan som blev det. Istället blir jag arg över de förslösade kronorna och påplussade kalorierna. Gestaltar sig i ett stelnat ansiktsuttryck, med chokladfläckar på tröjan. Mår lätt illa, letar målbilder i huvudet. Ingenting fäster. Prestationsångesten är aldrig så häftig som när duglighetspressen gör sig påmind. Vill inte delta i den allmänna gör-gör-gör-hysterin. Eller är jag bara feg?

Söker snabba fixar. Konsumerar läppglans, "för en vardagslyxig känsla".
Lägger mig i badet med dyrt badskum, man ska ju "unna sig". Leker hon i annonsen. Checkar av detox-listan. Detoxar på livet. Må gott. Satsa på egentid. Jag vill inte vara själv. Inte ligga i badet och vänta på att badvattnet ska kallna så att jag får gå upp någon gång. Gillar inte blöt hud så värst mycket. Orka scrapbooka.
Blir påmind om räkningar som inte betalats (måste skaffa autogiro), samtal som bör ringas, idéer som ska spånas fram, trådar som bör kastas ut för en eventuell inkomst också nästa år. Det är inte okej att bara leverera.

Svindlar vid tanken på nästa år, fem år, tio år. Allt jag ska igenom, uppleva, bottna i. Kollar på Seinfeld, försöker landa. Det är okej att inte göra något. Även fast det är lördag, fint väder och finns parker fulla av människor som grillar, skrattar och tar ett till glas kallt rosé. Det är okej att ligga inne med fördragna gardiner. Nej, just ja, det var ju inte det.
Hatar när folk säger "inga konstigheter" och "det är så olika det där". Hatar lite grann allt och alla. Äckliga frisyrer och fetma, på mig och på andra. Hatar han i stadsjeepen som pressar fram bakom mig, hatar hon som inte sätter upp kassapinnen på bandet, hatar mataffärens tre för två.

Hatar glädje och sådana som ska vara tjenis med butikspersonalen och de som pratar om "vuxenpoäng". Hatar hennes sätt att säga hej, hur är det när jag vet att det bubblar. Hatar tråkiga människor och barn i solglasögon.
Får en skamsköljning och svettas. Går ur mig och känner mig genast bättre. På hat kommer man långt. Jag vinner över dem, i intelligens och utseende. Har något de mentala tjockisarna saknar. Hur lyckades jag gå från avskum till drottning. Genom hatet! Hata mer och älska mindre, då blir vi lyckliga.
Minns plötsligt vad jag glömt i början. Att jag har ett värde.