KONST
Outi Pieski
Kulturens hus, Luleå
Pågår till och med 2 maj.
Att ett gammalt ben från en ren, klätt i en plastpåse får bli bilden av en flicka i ett verk, eller att det målade landskapet kontrasteras av ett samiskt klädesplagg eller tygfragment i ett annat, är karaktäristiskt för hur konstnären Outi Pieski skapar sina bilder.
Landskapen, ibland målade på gigantiska dukar med en monumental verkan, vilar tryggt i den västerländska måleritraditionen, samtidigt som konsthantverket med mössor och sjalar som ingår som element i hennes verk håller hög kvalitet, så som duodjins kod kräver.
Samtidigt finns de naivistiska dockfigurerna i Pieskis verk ständigt närvarande som en förnimmelse av barndomens leksaker från somrarna i pappans hemby Dálvadas, där hon själv bor i dag.
Ofta ligger de ovanpå duken och söker sig ut mot rummet som en tredimensionell utbrytning i gränslandet mellan måleriet och installationen. På samma sätt hanterar hon de textila detaljer, som antingen får rama in bilden, eller hänga i dess nederkant som en förlängning av dukens yta och textilen tycks närmast vara en länk till de som bor och lever i det landskap hon gestaltar- som om dessa kläder och fragment från kolten berättar om de människor hon känner där.
Det är också där någonstans som Outi Pieskis konst rör sig - i gränslandet mellan en förnimmelse av barndomen och den vuxna människans återtagande av en förlorad tillhörighet. Något som blir tydligt i verk som Áhkus läketall. Man kanske skulle kunna kalla hennes konst för en återerövringens estetik.
Det pågår ett ständigt samtal mellan natur och kultur i Outi Pieskis konst, mellan landskapet hon porträtterar och den kultur som finns där.
Att kalla Outi Pieskis konst för platsspecifik är naturligtvis inte korrekt i termens egentliga betydelse, men den är onekligen oupplösligt förbunden med en plats - Dálvadas några kilometer från Utsjoki.
I sina bilder experimenterar hon med, och omtolkar, traditionen och symbolismen i den samiska kulturen och skapar en egen bildvärld. Det angreppssättet är hon dock inte ensam om i samtidskonsten. Man kan se liknande tendenser hos andra konstnärer med samiska rötter och det är slående vilka klara paralleller det finns mellan Outi Pieski och exempelvis Charlotte Nilsen, som ställde ut i Kiruna i januari. Även Nilsen söker sig till den samiska kulturen via sin konst och sina kläder, tillbaka till sina rötter, och använder sig av textila element från kolten.
Skälen till det är förstås högst personliga, men det har också fört med sig intressanta öppningar för konsten.
Det uppstår inte sällan ett intressant spänningsfält i mötet mellan den västerländska konsttraditionen och duodji i Pieskis konst. Här krockar den flyhänta penselns drag med hantverkets minutiösa omsorg i något som blir en slags essens av begreppet glokalisering då den globaliserade samtidskonstens paradigm möter duodjin.