Irländska Tana French förvandlar i sin tredje roman ett uppslitande familjedrama till en mordgåta. Hennes berättelse liknar samtidigt till viss del en omstöpt arbetarroman; hon plockar bort fabriken och det hårda slitet för brödfödan och bygger i stället in våldsam död och polisarbete. Men det hon egentligen vill skildra är en social kultur där hat ersätter kärlek och det visar sig fungera lika bra som sammanhållande band.
Romanen utspelas i ett nedgånget arbetarkvarter i Dublin på 80-talet och i vår egen tid. De luggslitna innevånarna har sina egna värderingar och principer och anser t ex att det är mindre klandervärt att slå ihjäl någon än att "tjalla" om ett sådant brott. Alla mänskliga och andra tillkortakommanden döljs bakom en stenhård jargong och det är denna French brukar när hon berättar om familjen och livet i kvarteret. Samma cyniska svada möter vi hos berättaren och huvudpersonen Frank, ett av fem syskon i en familj som i alla år plågats av en våldsam, alkoholiserad fader.
Frank flydde hemifrån när han var nitton. Det var meningen att han skulle ge sig av från Dublin tillsammans med sin stora kärlek men hon svek honom. Nu får han veta att hon i själva verket mördades. Frank är polis, något som hans släkt förstås hatar, och börjar helt vid sidan av den officiella utredningen nysta i fallet. Då blir han också tvungen att återvända till barndomshemmet. I den turbulens som då uppstår dör ännu en person.
Problemet är att man mycket tidigt anar vem som är mördaren och vad som egentligen är motivet. På det hela taget är French inte tillräckligt varsam med sina planteringar.