Arbetaren finns fortfarande
BOKSkarpt läge - Nyvässade texter i tidenEn antologi utgiven av Föreningen ArbetarskrivareRedaktör: Victor Estby
Foto: REPORTAGEBILD
Föreningen Arbetarskrivare bildades 1990 och har i skrivande stund cirka 130 medlemmar. Skarpt läge är dess sjunde antologi. Och som hemsidan berättar består skribenterna i föreningen av en rik flora alltifrån byrålådeskrivare till etablerade författare som Aino Trosell och Maria Hamberg.
Vad är en arbetare anno 2010? Och finns överhuvudtaget fortfarande något som idag kan kallas för arbetare? Är inte det något nattståndet som tillhör en svunnen tid med rykande fabriksskorstenar och Hylands Hörna på tv? För nu är vi ju moderna, globaliserade "medarbetare" i stället, eller?
Tillkomsten av Skarpt läge bottnar i en känsla att begreppet arbetare håller på att tunnas ut, nästan ifrågasättas som ett uttryck, enligt Andreas Svanberg som varit förenings ordförande sedan 2007.
Och med 24 noveller och några dikter skrivna av 21 olika skribenter/författare vill föreningen dra sitt strå till stacken för att förklara att bakom varje producerad bil eller lastbil, varje glänsande kontors- eller snabbköpsgolv, ja, bakom den skinande tallriken på favoritrestaurangen där vi äter våra drömmars mat, finns det människor. Människor som arbetar i sitt anletes svett. Och för det mesta i medieskugga.
Det kan tyckas vara en ambition som slår in öppna dörrar. Och lite ringde en varningsklocka hos undertecknad att här kommer ett gäng tråkiga och likformade texter från arbetslivet. Men så fel jag hade, med några undantag.
Skarpt läge är förstås ingen kioskvältare, men den är drygt 200 sidor av liv och kamp och humor och kärlek och vrede och allt vad ett mänskligt liv kan innehålla. Och solidaritet, med Jenny Wrangborg dikt Löftet som grädde på moset. En dikt som börjar med "vi gav varandra ett löfte/vi ställde oss bredvid varandra/ställde upp och/ställde krav på varandra".
Wrangborgs erfarenhet som kallskänka blev för övrigt till en prisad diktsamling som kom ut i våras.
Skarpt läge har ett underifrånperspektiv och det är därför inte att förvåna att flera av novellerna handlar om kvinnor, flyktingar och invandrare. Alltså de som generellt sett är längst ned på löne-och klasstegen.
Det är slit och kiv men även humor, som i Jane Moréns novell Betty och klasskyftorna där räddhågsenhet kontrasterar glödgad vrede över sakernas orättvisa tillstånd i ett samhälle där medelklassen alltmer blir alltings mått, inte minst i media.
Torgny Karstedts Flykten är en annan novell att lyfta fram. Det är en sorglig historia om Siamak från Iran och skildrar en människas uppgång och förfall, i dubbel bemärkelse. Siamak blir lite grann sinnebilden av den stolta flyktingen som i det nya landet börjar känna utanförskap och meningslöshet och när äktenskapet börjar knaka tar ut detta i blinda aggressiva utfall mot feminismen och andra väderkvarnar.
Det finns många noveller att lyfta fram, men utrymmet i en recension är begränsat. Aino Trosells båda noveller är dock några av mina favoriter i antologin. Den ena är en mörk berättelse om självmord av en arbetskompis, där oförmågan eller oviljan att verkligen se vad som var på gång, möjliga signaler och sådant, är dess svarta klangbotten.
Trosells andra novell heter Min relation till Camilla Ström och är en underbar liten pärla med oväntade vändningar. Anslaget är ett brev till berättarjaget som är en kille på 24 år där det står att han fått besöksförbud.
Dubbelbottnad är bara förnamnet för att beskriva novellen.
Skarpt läge - Nyvässade texter i tiden är en doldis i den väldiga bokflod som sköljer över oss. Det är synd; dels för att novellen verkar vara satt lite på undantag, dels också för att den bryter mot ett geografiskt perspektiv som domineras av livet söder om tullarna. Arbetare finns. Och de finns över hela Sverige. Och, för den delen, över hela världen.
Så jobbar vi med nyheter