Är du kommersiell, lille vän?
Ungefär så kan man formulera temat för Omar Jacobssons anförande på Q-medias lunchträff i Luleå under tisdagen.
Det är förstås ett stort område att ta sig an på ett kort lunchseminarium.
Men i stora drag kan man säga att Jacobssons hållning är att politiken ska stå för strukturerna, inriktningen och medlen. Innehållet ska kulturutövarna stå för.
En klassisk hållning i svensk politik där ministerstyret är något man helst håller på armlängds avstånd.
Beroende på hur man räknar ligger Luleå kommuns kulturpengar runt 90 miljoner kronor per år, där mycket givetvis går till institutioner som bibliotek, kulturens hus, Hägnan och så vidare. Vilket ligger i ganska normala nivåer för en mellanstor svensk stad.
Kvar blir ett antal miljoner till inköp av kulturproduktion av externa aktörer, det vill säga exempelvis kulturföretagare.
Men vem har då rätt till bidrag eller stöd från kommunen?
I princip stryker Jacobsson möjligheten för kommersiella aktörer.
Ett resonemang som är mer komplicerat än man kanske vid en första anblick kan tro.
För var går gränsen för vilka som räknas kommersiella aktörer? Här finns gråzoner där den ena aktören kanske får medel, medan en annan blir utan.
Genom att ge några exempel försökte Jacobsson klarlägga kommunens ståndpunkt. Det är exempelvis inte aktuellt för de stora produktionsbolagen som Live nation att få kommunalt stöd, lika lite som det är aktuellt för en trubadur på en restaurang. Där för krogen stå för notan i så fall. Kommunen ska alltså stå för stöd till det utbud som inte skulle finnas annars, om man förenklar resonemanget.
Men gråzonerna komplicerar resonemangen och det går förstås ytterst inte att undgå att det blir distinktionerna som fäller avgörandet, för att tala med Bourdieus lingvistik.
Det framkom också en liten nyhet, som framöver kommer att vara av stor vikt för kulturlivet i Luleå.
Under den förra mandatperioden påbörjades ett arbete med en ny kulturplan, men det fick göra halt för att kommunen ville peka ut den större, generella riktningen först för stadens utveckling de kommande årtiondena.
Men nästa år tar arbetet med den nya kulturplanen fart igen och Omar Jacobsson utlovar en transparent process där man kommer att tillfråga både kulturarbetare, kulturentreprenörer och publik om hur det framtida kulturlivet ska se ut i Luleå.
En process som det kommer att finnas skäl att återkomma till.
Det är ju trots allt ett sådant arbete som är kulturpolitikens kärna, att peka ut riktningen för framtiden, till skillnad från de avarter till kulturpolitik som kunde skönjas i den lokala valrörelsen under hösten.
Så jobbar vi med nyheter