Först var det Keith Cederholm, därefter följde Thomas Quick/Sture Bergwall och nu är det Kaj Linna. Vi får uppleva ett nytt rättshaveri och i alla tre fallen är det granskande journalistik som satt skalpellen i rättsbölden. Det visar hur viktig en fri journalistik är och samtidigt vilken farlig väg världen är inne på när journalisterna blir allt färre.
Det handlar inte om de dömda är skyldiga eller oskyldiga, i stället om hur en rättsstat ska fungera och när den inte fungerar. I en rättsstat ska beviskraven vara höga för att någon ska fällas för ett brott. Det ska förhindra att rättsstaten dömer oskyldiga. Hellre fria än fälla om bevisen inte är tillräckligt starka.
I fallen Keith Cederholm, Tomas Quick/Bergvall och Kaj Linna tog rättsstaten Sverige en time out. Polisutredarna ville inte se några andra gärningsmän, det blev ju enklast så, och domstolarna godtog åklagarnas gärningsbeskrivning och tunna bevisning.
Följden blev att tre män dömdes till långa fängelsestraff. I två av fallen har rättsstaten bättrat sig och erkänt att Cedeholm inte var en mordbrännare och inte delaktig i en dödsmisshandel, att seriemördaren Quick inte var någon seriemördare. I det tredje fallet tycks det gå samma väg. Kaj Linna kan också bli en fri man men har förlorat tolv år av sitt liv.
Sedan har vi brottsoffren, kanske inte de som fått sätta livet till, men familjerna, närstående eller de som ofrivilligt dragits in och fått lida av en rättsskipning som inte fungerat. De kan inte trösta sig med något skadestånd från staten.
Om Kaj Linna går fri återstår det för rättsstaten Sverige att utreda varför det gick så snett också denna gång. Kanske är det dags att inrätta en speciell avdelning inom Haverikommissionen, en avdelning för rättshaverier. Rättshaverier kan inte bara få passera som något slags misstag.
Sedan är det också tid för självrannsakan för journalistkåren. Vi ska alltid ifrågasätta och pröva utsagor. Hade ett tydligare ifrågasättande i massmedierna av åklagarens bevisning kunnat förhindra rättshaverierna? Svaret kan bara bli efterklokt.
Nu läser vi i Dagens Nyheter att de två erfarna brottsutredarna som övertygade Högsta domstolen om att det är två andra gärningsmän bakom Kalamarksdådet nu också säger att det är möjligt att lösa fallet. Då känns det hoppfullt för rättsstaten Sverige.