Anne Carson letar efter den tredje skivan

- Det är som att vara en tändsticka och gå omkring och leta efter något som kan tända, efter det som man skrapar tändstickan mot. Att gå in ett annat språk eller i en annan text är en svår handling, men det är ett skrapande och ett skratchande som kan göra dig glödande.
Anne Carson befinner sig i Brooklyn, New York och har en ledig förmiddag från undervisningen på New York University. Polissirener slår igenom i telefonluren samtidigt som hon försöker svara på envisa frågor om varför Homeros är så mycket bättre än alla de andra gamla grekerna, men också berätta om sin egen lyrik. Just nu gör hon ett seriealbum utifrån Antigone.
Ett seriealbum?
- Antigone är svårt att översätta, det har gjorts en miljon gånger och världen behöver egentligen inte ännu en översättning. Jag ville göra något annat och började rita bilder.
Med sin egen prosadikt Röd självbiografi, fick hon redan för tio år sedan sitt genomslag i den engelskspråkiga världen. När boken sent i våras äntligen kom på svenska, i översättning av Mara Lee, var recensionerna översvallande.
- Det visste jag inte. Men den är en av de böcker jag fortfarande tycker om.
Ur klassiska diktfragment skrev Anne Carson fram en samtida, hudlös berättelse om två tonåringskillars kärlek. Hennes historia handlar kanske ännu mer om den enes känsla av monstruositet och utanförskap.
Som utgångspunkt hade hon några diktfragment av den grekiske 700-talspoeten Stesichoros, en underbar poet, enligt Carson. Bara osorterade meningar återstår av hans berättelse om hur hjälten Herakles dräpte det rödvingade monstret Geryon och stal hans boskap.
- Jag tror det finns ett monster i oss alla. Inte i betydelsen av att vi är onda, men i betydelsen av att vi tycker att vi är väldigt konstiga och hoppas att resten av världen inte ska upptäcka det. Jag tror det är därför som människor har så lätt att känna igen sig i karaktären Geryon, i den här känslan av att vara ett monster.

I Anne Carsons berättelse finns ingen boskap för Herakles att stjäla, bara Geryons illusioner eller oskuld. Röd självbiografi slutar inte med bilden av Geryons kluvna skalle utan med hans krossade hjärta.
- Eller vad det nu är människor tror på när de upplever sin första kärlekshistoria. De tror alltid att den är den enda sanna. Jag antar att många personers kärleksliv egentligen är en historia om dödsfall, om hemligheter om varför någon dödat eller blivit dödad. Särskilt ur ett ungdomligt perspektiv.

Anne Carson är klassicist ut i fingerspetsarna. Hon skrev sin doktorsavhandling om Sapfo och undervisar amerikanska studenter i klassisk grekiska såväl som i praktiskt konstnärligt arbete. Hon talar om antikens dramer och poesi som en flod som flyter parallellt med hennes eget liv men känner inget ansvar för att missionera om klassikernas tyngd.
Trots att hon översatt dramer som Euripides Orestes och Sofokles Elektra håller hon översättning som en egentligen omöjlig syssla.
- En tankes kött är det språk den är formulerad på. Samtidigt är det väldigt spännande att befolka det utrymme som finns mellan två språk. När man upplever båda två samtidigt och ser något tredje, det som finns mitt emellan. Det finns i båda och i inget av dem, det är en intressant mental substans. Dj:s kallar det för den tredje skivan, när de spelar två skivor samtidigt och scratchar. Mitt emellan händer något som varken varit avsikten från den ena eller den andra, det blir ett riktigt ljud.

Anne Carson letar efter den tredje skivan

Kanadensiska Anne Carson väljer Homeros framför den moderna lyriken utan att blinka. Själv är hon en av dagens mest intressanta engelskspråkiga poeter.