Hur känns det såhär dagen efter Augustpriset?
– Helt fantastsikt. jag är fortfarande helt omtumlad och kan inte riktigt fatta det. Det har inte sjunkit in. Jag är så glad över priset, både personligen men också för alla samer, tornedalingar och norrbottningar.
Så du var inte beredd på att det kunde bli du?
– Nej, jag har varit rätt nervös, men faktiskt igår när jag satt där och det närmade sig kom det för mig att det kanske går vägen. Jag fick en känsla av att det kanske blir jag.
Känner du igen boken i juryns motivering?
– Jovisst, det är så mycket jag velat fånga i denna bok, om huvudpersonen Maja och hennes oro, politiken, vuxenvärlden och hela stadsflytten.
Recensenten Lotta Olsson i Dagens Nyheter uppfattar boken som science fiction, är det en science fiction-bok du skrivit?
– Nej det är det inte, men den som aldrig varit i Kiruna och upplevt gruvan kanske får känslan av science fiction.
Varför skrev du "Tio över ett"?
– Det började för många år sedan när det pratades så mycket om det spektakulära projektet att flytta en stad. Arkitekter och journalister fann det så spännande. Jag tyckte att det behövde fokuseras också om känslor kring stadsflytten och hur folk mår, Kirunaborna och vi som lämnat staden. Jag ville också nå ungdomarna, samer och tornedalska ungdomar som måste få känna igen sig i litteraturen. Händelsen med stadsflytten gav en bra möjlighet.
Kommer du själv att känna igen din hemstad när de återvänder efter stadens flytt?
– Jag har svårt att se den nya staden framför mig och vill ha kvar staden som den nu ser ut, men det är ju omöjligt. Boken är också en bearbetning av min egen sorg över det som händer. Jag är orolig för att Kiruna om tio-tjugo inte längre är min hemstad. Det är så mycket av min uppväxt som försvinner.
Hur har boken mottagits av ungdomarna?
– Väldigt många unga bokbloggare har gett den högsta betyg. På Kiruna bokfestival lyssnade 570 elever när jag berättade om boken. Boken har också nått fram till dem som inte varit i Kiruna.
Någon ny bok på gång?
– Jo, jag håller på med ett avtal om en ny roman. Det blir en bok för lite äldre tonåringar och den ska handla om två samiska killar. I den blir det ingen Kirunaflytt, nu är jag tillbaka på det samiska spåret.
Du är också invald av regeringen i läsdelegationen. Vad innebär det?
– Det är en jättemöjlighet att påverka politiken för hur vi ska öka läsandet bland barn och ungdomar. Jag är ute mycket i skolorna och föreläser. Då ser jag skillnaderna var man satsar och inte satsar på böcker och läsning. Det är en orättvisa vi måste komma tillrätta med. Vi måste hitta sätt att få igång läsandet. Med min samiska bakgrund vet jag hur viktigt det också är att få läsa det egna språket och om den egna kulturen. År 2018 ska vi vara klara med vår slutrapport till regeringen.