Ånger
Översättning:
Staffan Söderblom
Norstedts
En halv sida, ja egentligen bara ett par rader, och man vet redan mycket om Hans Larsen, huvudpersonen i norrmannen Roy Jacobsens nya roman Ånger. När vi möter honom släpps han just fri efter att ha avtjänat åtta år i fängelse och vill nu på alla sätt leva "obemärkt", "bära buren med sig", som om han fortfarande vore inspärrad, för att tygla sitt våldsamma humör.
Inte många skriver så komprimerat och förtätat. Men det där trycket ökar och jag får efter hand problem. Figurerna uppträder allt mer oväntat, man vet inte vad de ska hitta på eller tänka i nästa stycke, ja i nästa mening. Inget är givet.
Jacobsens tre senaste böcker har bjudit på starka läsupplevelser men här stämmer det inte lika bra för min del. Det var länge sedan en prosabok bjöd så hårt motstånd. Delvis beror det nog på klipptekniken. Texten känns ofta vinglig, hopkörd, som om alla transportsträckor, det mesta av bakgrunden, tankereferaten och den röda tråden klippts sönder, kortats eller tvinnats på ett mer oförutsägbart sätt.
Larsen har varit sjöman, byggarbetare, kranförare, porrförsäljare, varmkorvgubbe, i travbranschen, arbetslös, kriminell och alkoholiserad.
Samtidigt som Larsen visar ett korttrick för ett ungt par på ett hotell lägger Marianne, hans trettioåriga dotter, in tvätt i en maskin där hon jobbar. Kapitlen varvas på det sättet men far och dotter kommer hela tiden närmare varandra. Så har Larsen tur och får flytta in och sköta trädgård och annat i en vacker villa. Den ägs av en stenrik änka som blir förtjust i honom.
Under tiden förälskar sig Marianne i en motorburen ung man, flyttar delvis samman med honom, far ensam till Kreta på solsemester, börjar vuxenstudera och försöka få ordning på sitt liv. Larsen följer henne på avstånd. Han misshandlade modern svårt och hon ljög om honom i rätten för att straffa honom. Och de där sveken och övergreppen följer dem.
Jacobsens avsikt är förstås att avbilda en våldsverkare, en vandrande, mänsklig bomb som gång på gång briserar. Frågan är om han kan desarmeras.
Den ånger som titeln anspelar på är av det värsta slaget, den sort som rör ett förfelat liv. Samtidigt är romanens egentliga tema försoning. Men de författare som inte bara vill att vi ska må bra kan vara rätt kallhamrade typer och utgången i Ånger är oviss.