Angelägen bok som tappar slagkraft
BOKAnders BollingApokalypsens gosiga mörkerAlbert Bonniers Förlag
Foto: Timofeev
En praktisk-filosofisk huvudfråga som Bolling tar upp är om människan har det totalt sett bättre idag än för x antal år sedan. Exemplen som journalisten Bolling tar upp är varken svåra att leta upp eller att verifiera vetenskapligt.
Framstegen inom medicin, teknologi, livsmedelsframställning, humanism och social utveckling har radikalt förändrat människans villkor generellt. Sedan tar Bolling upp område efter område, där han diskuterar populära och mediebaserade föreställningar om omvärlden, och visar därmed på vilken styrning vårt tänkande utsätts för. Han utgår från rubrikbaserade påståenden som t ex "Svält i Indien", "Arbetsplatsolyckor", "Afrikanskt våld", "och balanserar den nyhetsfixerade mediabilden med andra påstående som fått stå tillbaka i nyhetshänseende, vilket skapar en större helhetsbild av sammanhangen i just det landet, eller inom just det området.
Detta gör Bolling mycket pedagogiskt, vilket bäddar för en nyfiken läsning av de mer essäbetonade senare delarna av boken. Här går han djupare in på vilka mentala bilder vi dras med, främst negativt orienterade, som faktiskt inte har verkligt stöd i fakta. Nu är det inte Bolling som sagt att vi är vad vi tänker, men det är vad han pekar på. Ta FN.s globala mål som exempel:att innan 2015 halvera världens fattigdom och hunger, ge möjlighet för alla barn att gå i grundskola, öka jämställdheten mellan män och kvinnor, minska barnadödligheten med två tredjedelar, minska mödradödligheten med tre fjärdedelar, stoppa spridningen av hiv/aids och andra sjukdomar, säkerställa en miljömässigt hållbar utveckling, samt skapa ett globalt partnerskap genom att öka samarbetet mellan rika och fattiga länder. På alla dessa områden, utom hiv/aids, är man i stadig takt på väg mot målen, och till och med förbi, som t ex Ost- och Sydostasiens passerande av fattigdomskriteriet (mindre än hälften ska leva på mindre än en dollar om dagen).
Nyhetsmässigt presenteras, menar Bolling, varje tecken på att ett visst område inte utvecklas i takt med det uppsatta målet som ett bakslag. Man bortser från att det faktiskt inte går bakåt, eller att utvecklingen går framåt, om än något långsammare än de uppsatta målen.
Bolling förespråkar en mediakritisk, helhetsbaserad samhällssyn, med global orientering, vilket naturligtvis är oerhört sunt för att komma från en som själv jobbar i mediaindustrin. Han ger oss också några lektioner i hur man genomskådar konsten att ljuga med statistik och ensidigt urval, alltså rent retoriska grepp som flitigt används i media, i olika syften. Tyvärr, får man säga, trycktes "Apokalypsens gosiga mörker" hösten 2008, och missade därmed lågkonjunkturen. Jag gissar att Bolling hade haft några intressanta saker att säga om den undergångsvågen, som verkar ha suddat ut både global uppvärmning och energiproblem på löpsedlarna.
Också tyvärr, får man säga, är boken klent redigerad och missar ofta i slagkraft på grund av dimmig framställning. Fler narrativa markörer som talar om vilken diskussion Bolling håller på med just där i texten, och fler markörer för hans egen ståndpunkt och tes, kopplat till varje resonemang, hade varit välgörande för textens övertygande förmåga. En sunt utmanande och medianeutraliserande bok är det i alla fall, som dessutom gott och väl skulle passa som lärobok i vilken skola i Sverige som helst. Nyhetsskapandet lär den inte påverka, men till oss konsumenter funkar den som Sverker Olofsson och Plus.
Så jobbar vi med nyheter