Ambitiös och nördig bok om nordiska elitförband
BOKElitförband i NordenLars GyllenhaalFischer & co
För Lars Gyllenhaal, medlem av Svenska militärhistoriska kommissionen, är det frågan om vilka förband som är de skickligaste på sin uppgift som varit kittlande ända sedan tonårstiden - då han slukade all litteratur om legendariska förband som Long Range Desert Group och Special Air Service.
Men i boken Elitförband i Norden tittar Gyllenhaal närmare på de nordiska motsvarigheterna till LRDG och SAS. Många av dem är minst lika kompetenta som britternas legendariska elitförband, men har aldrig glorifierats i några filmer. Bara i Norrbotten har ett antal elitförband sett dagens ljus och blivit en del av länets historia efter andra världskriget och i Norden finns ett ganska imponerande antal.
I Sverige grundades det första moderna elitförbandet 1910. Det var Skidlöparbataljonen, som utvecklades till Lapplands jägarregemente som lades ner år 2000.
Skidlöparbataljonen blev grunden för de kommande svenska jägarförbanden. Och 1951 påbörjades utbildandet av de första röjdykarna inom marinen, som sedan kom att följas av attackdykarna - för att ta ett par exempel på svenska elitförband.
Men den snabbaste utvecklingen av specialförband har skett efter berlinmurens fall och förbandens roll har i många fall förändrats. Jägarbataljonernas uthållighet i stridszonen har bytts ut mot devisen "först på plats" enligt Gyllenhaal och de internationella uppdragen har ökat.
Sedan 90-talet har bland annat Särskilda skyddsgruppen (SSG) och Särskilda inhämtningsgruppen (SIG) skapats. SIG startades så sent som 2007. Dessa förband har dock slagits samman efter det att boken gick i tryck och kommer att vara i operation 2011, enligt försvarets hemsida www.mil.se.
Andra förband, som den danska Siriuspatrullen, har sett likadana ut över tid. Siriuspatrullen bevakar fortfarande Danmarks intressen på Grönland med hund och släde. Däremot har omvärlden förändrats och gjort deras uppdrag allt mer aktuellt i takt med att issmältningen gör de arktiska områdena storpolitiskt attraktiva.
Boken är lättfattlig, även för den som inte är särskilt militärt intresserad, och innehåller en god historisk översikt över de moderna elitförbanden i de nordiska länderna och deras utveckling - där tonvikten ligger på de svenska förbanden.
Det är omfattande och ambitiöst, med ett rikt bildmaterial. Inte minst historiskt - och det är i historieskrivningen som boken har sina främsta förtjänster, då Gyllenhaal sätter de olika förbandens framväxt i sitt sammanhang.
Här finns också mycket detaljerade uppgifter om de olika förbandens beväpning, deras olika emblem, hur uttagningskriterierna - i de fall där de är kända - ser ut och så vidare.
Ibland blir det väl så nördigt, som när Gyllenhaal ber oss läsare att notera en pistol på en soldats ben i ett fotografi, eller hur väl kamouflerad en kulspruta är.
Men vem är jag att döma, tänker jag, när jag som skytt inser att jag under läsningen räknat ut att man kan skrämma upp ammunitionen till PSG 90, kaliber 7,62x51, en bra bit över 1000 m/s.
Det bor trots allt en nörd i oss alla.
Så jobbar vi med nyheter