Hon har målat både sig själv och sin pappa med porslinshy, en symbol för deras gemensamma drag. "Det finns något fint med att jag kan känna igen mig i min pappa samtidigt som jag är rädd att jag ska bli som honom".
Amanda Sundström är en av 30 konstelever på Sunderby Folkhögskola som blivit utvald av en jury att ställa ut ett konstverk på Sunderbysalongen. Hon ställer ut tavlan "Allting ser så annorlunda ut nu", en digital målning som hon skapat utifrån ett fotografi på sin familj från barndomen.
– Jag ser tillbaka på den tiden som väldigt vacker och ljus. Men när jag började måla tavlan såg jag sprickorna i fasaden som jag inte uppmärksammade som barn. Sprickor som min pappa är en central del av.
Relationen till pappan hade i många år kantats av hans beroendesjukdom och växelvisa frånvaro.
– Han misstänkte själv att han hade ADHD och självmedicinerade väldigt tungt.
– Även om han var där rent fysiskt så var han inte närvarande. Jag kommer ihåg när han försvann ut i garaget i flera timmar och vi trodde att han byggde en hylla. Jag har senare förstått att det hade med missbruket att göra.
Amanda Sundström har själv nyligen fått en ADHD-diagnos, som även hennes pappa misstänkte att han hade. "Det är så många som hamnar i missbruk för att de självmedicinerar. Det är verkligen värt det att söka hjälp och få vård".
Efter att Amanda Sundström tagit studenten flyttade hennes pappa till en annan stad, en flytt som efterföljdes av år av total tystnad.
– Det var en väldigt ångestframkallande frånvaro när man inte fick tag på honom, för att till slut få höra att han blivit av med sin lägenhet och bodde i ett garage. Något jag aldrig trodde skulle kunna hända i min egen familj hände.
I oktober förra året fick hon beskedet att hennes pappa hade dött. Ett besked som medförde många tankar och känslor av skuld och skam, berättar hon.
– Det har varit svårt och ibland har jag känt att jag inte kan hantera det. Jag har skuldsatt mig själv mycket och frågat mig vad jag hade kunnat göra annorlunda. Om jag hade varit på ett annorlunda sätt, hade han stannat kvar då?
"Jag finner tröst i tavlan. Även om den är laddad med mycket negativa känslor är det ett sätt att ge uttyck åt sorgen".
Konsten blev ett andningshål där färg och den kreativa friheten blev ett utlopp för det mörka och svåra.
– Jag har målat ut sorgen på en canvas. I mina målningar använder jag ofta växtmotiv för att uttrycka svåra känslor som jag inte kan förklara med ord. För mig representerar växterna något levande och vackert när det kommer ut från kroppen.
Valet att vara öppen med bakgrunden till målningen kom naturligt,.
– Det finns så många andra som är i en liknande situation, jag vill att man ska kunna känna tröst i att man inte är ensam, säger hon och avslutar:
– Konst får en helt annan mening när man vet vad som ligger bakom, jag vill att människor ska kunna knyta an och relatera till konstens bakgrund.
"Trots att det var svårt runt min pappa så älskade jag honom, jag värderar tiden då han fortfarande var med mig och mina syskon högt" .
"Det kan låta som att det bara är tunga känslor, men jag ser tillbaka på min barndom och min pappa som väldigt vackra".