"En marginell påverkan i systemet kan på sikt få stora och oförutsägbara effekter någon annanstans." Bokens förord är hämtade från Wikipedia och mina förväntningar är stora när jag börjar läsa Karin Alvtegens nya bok. Jag räknar med en berättelse i den verkliga fjärilseffektens dimension, något storslaget, som att en fjäril på andra sidan jordklotet fladdrar med vingarna och att detta så småningom leder till en storm hos oss i Sverige.
Titeln lovar mycket och jag blir lite besviken över att det bara handlar om tre vanliga människor med olika slags problem. Den första är Bodil, en femtiofemårig kvinna som ödslat bort sitt liv. I trettio år har hon varit förtryckt av sin man och inte förrän hon får reda på att hon är dödssjuk får hon kraft att lämna honom.
Den andra personen är hennes dotter Viktoria, perfektionist och arbetsnarkoman. Tyngd av den dåliga relationen till föräldrarna och allt som förtigits under uppväxten går hon till en psykolog för att reda upp härvan.
Andreas är den tredje. En lyckad arkitekt och familjeman som råkar befinna sig i en guldsmedsbutik samtidigt som den blir rånad. Han får en pistolmynning mot tinningen och chocken gör att han så småningom hamnar i ett psykostillstånd.
Vad jag saknar är alltså en starkare röd tråd och en kraftfullare upplösning. Om man däremot bortser från titeln och helt utan förväntningar öppnar boken så är det en vacker men otroligt sorglig historia.
Den stora behållningen är Bodils berättelse. Varför lämnade hon inte den där hemska mannen tidigare? Avskyn mot den själviske tyrannen Krister växer sig stark hos mig. Bodil är dock inte speciellt bitter utan njuter av att äntligen få leva. Att fritt få tänka och känna. Att på egen hand ta vara på den tid som är kvar.
För mig är Fjärilseffekten en påminnelse om att livet är ens eget, något som inte ska styras av andra.