Där mentalsjukhuset Beckomberga en gång låg har man låtit bygga fina bostäder. Man säger sig vilja bevara idyllen i omgivande parker och skogsdungar, men så hittar några pojkar mänskliga kvarlevor i området och i samma veva skördas ett nytt offer. Den nyinflyttade Svante Levander knivhuggs på väg hem från affären och skulden faller på hans före detta fru Eva som följt efter honom. Snart framkommer det också att hon genom telefonsamtal och besök under en längre tid förföljt sin ex-man.
Eva får svårt att bevisa sin oskuld och det finns bara en person som kan hjälpa henne, tiggaren som satt utanför affären och såg händelsen. Denna kvinna är dock spårlöst borta och när Eva i väntan på rättegång släpps ur häktet blir hon tvungen att trotsa sitt reseförbud för att leta reda på sitt enda vittne.
Att den tidigare journalisten Tove Alsterdal gjort ett gediget förarbete, en ingående research, är uppenbart. Hon är också väl bevandrad i berättelsens olika miljöer, och skildringarna av dessa är mycket tilltalande. Samma sak gäller karaktärsgestaltningarna. Ingenting känns överflödigt, och det finns heller inte något jag saknar. Sida efter sida håller hon den kusliga stämningen vid liv, och genom Evas jakt på vittnet tar hon oss med på en oförglömlig resa. Från Slussens underjordiska skrymslen till Rumäniens utkanter. Allt är lika väl beskrivet. Till skillnad från många andra författare, som mer eller mindre klumpigt präntar ner politiska åsikter och sätter punkt, kan hon även konsten att skildra utan att predika. Hon belyser samhällsfrågor ur flera vinklar och visar läsaren full tilltro.
Tove Alsterdal imponerar med en roman som på alla sätt och vis känns komplett. Hon är en avundsvärt skicklig författarinna, och "Vänd dig inte om" får av mig högsta betyg.