Jag får lov att erkänna att jag blev en smula överrumplad av hur populär Oskar Linnros faktiskt är, en lagom stor publik av indieryggar stod tätt intill varandra en bra stund innan han steg på PDOL's Banditscen i fredags.
Personligen tyckte jag att Vilja Bli var rätt platt och alldeles för välproducerad, för snyggt gjord, för att något skulle riktigt fastna, men det är live Linnros kommer till sin rätt och jag förstår plötsligt alla hyllningar och Mauro Scocco-liknelser.
Allsång bryter ut redan till första låten och man börjar ana att han kan komma att bli folklig om han fortsätter på det här viset. Jag förnimmer ett hot mot Håkan Hellströms folklighet i horisonten med tanke på den hänförda publiken som troget skrålade med och höll armarna i luften genom varenda låt.
Melankolidängan 25 och hatkavalkaden Din Mamma är med råge konsertens
höjdpunkter, det är så ösigt att det tämligen exploderar.
När man trodde att det nått taket så spelar han Annie Hall och Genom Eld och publiken hånglar alternativt dansar och sjunger som om det inte fanns någon morgondag.
För att avrunda går mestadelen av bandet av scenen och han spelar exet Veronica Maggios 17 år på piano med celloisten för att sedan spela Från och med Du.
Jag tror att de flesta som inte hade så höga förväntningar och bevittnade Linnros spelning gick därifrån mycket nöjda och belåtna.