Hon var en av årets stora favoriter inför Nobelpriset i litteratur. Men det är skrivandet, inte priser, som upptar Svetlana Aleksijevitj. Med Tiden second hand slutför hon sin stora romansvit Utopins röster.
Arbetet med Tiden second hand har tagit henne åtminstone tio år. Hon har gjort fem-, sex-, sjuhundra intervjuer och mödosamt sammanfogat dem till en litterär kyrkorgel där medborgarna i de forna sovjetstaterna vittnar om tillståndet för dem som överlevt diktaturen och den kommunistiska utopins död.
– Det kändes som ett pionjärarbete att skriva känslolivets historia efter ett imperiums fall. Såvitt jag vet finns det inte någon sådan. Visst skulle det vara intressant att veta vad vanligt folk snackade med varandra om efter romarrikets fall?, säger hon.
"Vad har hänt med oss under de 20 år som gått sedan Sovjetunionens fall?" "Varför har allt vårt lidande inte lett fram till frihet?" Det är frågorna som Svetlana Aleksijevitj undersöker i Tiden second hand.
Alexander Solzjenitsyn och Varlam Sjalamov skrev båda om sina erfarenheter från Gulaglägren. Medan Solzjenitsyn hävdade att lidandet gjorde människan storlagen menade Sjalamov att erfarenheten från fånglägren var värdelös eftersom bara en fängslad människa kan ha nytta av den.
– De 20 år som gått har visat att Sjalamov hade rätt. Vi människor som har bott i ett läger klarar inte av att skapa något annat än ett nytt läger. Alla talar om frihet, men det finns inga fria människor hos oss, frihet är bara ett främmande ord.