– De är väsensskilda men har beröringspunkter, säger museichefen Jan-Erik Lundström om hur det kommer sig att museet valt att ställa ut dessa två, samtidigt.
– Det gemensamma för dem är Malmfälten med Kalix och Torne älvdalar.
Det är första separatutställningen för Ann-Louice Abrahamsson. Hon är inte yrkeskonstnär utan försörjer sig som revisor hos Skatteverket.
Hennes konstnärsbana började på Sunderby konstskola 1994 och då var det leran hon gav sig på. Hon har också arbetat med isskulpturer, men i utställningen i Norrbottens museum är det akvarellerna som gäller.
Hon målar hus och samhällen, gärna industrimiljöer. Men det finns inga människor på hennes bilder, vi får nöja oss med att se det människor skapat.
– Hon visar upp den fulländade akvarelltekniken, säger Ulf Renlund, utställningsansvarig.
Hennes akvareller är ofta exakta avbildningar, nästan som fotografiska bilder. Hon återger varje gren i björkens lövlösa grenverk. Det blir nästan för perfekt. Här finns inget utrymme för betraktaren att lägga till eller dra ifrån.
Det finns några målningar där allt inte blir en avslutad avbildning. Det är en mörk husfasad med brandstegar, som är lite Lars Lerinsk i ljusspelet. I en annan har hon målat några typiska Kirunahus i en blå grundton som ger känslan av en vinterdag i Kiruna när solen aldrig når över horisonten.
Elis Aidanpää hade också sin boplats i Kiruna. Han avled 2010 efter ett produktivt liv som konstnär. Han lyfter fram folklivet, personligheterna och det blir ett berättande i både ord och bild. Ibland samtidigt På många akvareller är det också texter, oftast på meänkieli, nedtecknade med handen eller skrivna på skrivmaskin. Antingen har han skrivit historien med akvarellarket i skrivmaskinen och därefter målat, eller så tvärtom. Målningarna påminner på något vis om runstenar.
– Mycket handlar om hans uppväxt i Kalasvuoma och senare i det Karoniemi där han byggde något av ett friluftsmuseum. Han blandar det samiska och det tornedalska. Vi gör den här utställningen mycket för att det han skapat i Karoniemi ska tas till vara och inte skingras, säger Jan-Erik Lundström.
– Aidanpää är en multikonstnär, en bred skildrare av folkliv och kulturhistoria. Han är också en poet. I utställningen ingår både ljudupptagningar och kortfilmer med hans röst.