Aktuella böcker - inget för Norrbotten på bokmässa
Peo Rask frågar sig vilka kriterier som är viktiga när Norrbotten väljer representanter inför bokmässan.
Vi lever i en snabb tid och framför allt bokmarknaden har genomgått stora förändringar under senare år. En boks livslängd vad gäller försäljning och marknadsföring är betydligt kortare än för fem, tio år sedan. Självfallet önskar många att det inte vore så här. Men tåget rusar obönhörligt framåt och den som vill vara med gör bäst i att tydligt flagga för sina nya böcker innan den månghövdade publiken får syn på annat.
Att vara norrbottnisk författare med årlig utgivning av böcker betyder inte automatisk inbjudan till Norrbottensmontern. Här gäller andra kriterier. Ansvariga för Norrbottensmontern är Norrbottens länsbibliotek som på uppdrag av landstinget ska "föra ut budskapet Norrbotten - de många språkens län".
Jo, ni läste rätt; föra ut budskapet. Som så många andra gånger ska kulturen underordnas ett epitet. Det är nämligen så tjänstemän kan närma sig kulturen. Och efter mejlväxling med en av de ansvariga på länsbiblioteket har jag fått veta att "Och då (när budskapet ska basuneras ut, min anm) spelar inte utgivningsmånaden (eller -år) någon direkt roll, även om det är kul att visa nya böcker." Javisst vore det "kul" att få visa upp nya böcker på Sveriges största bokmässa. Det är trots allt de nya böckerna som dominerar och som gör att bokmässan överhuvudtaget finns till.
Jag delar mitt författarskap med att också vara förläggare. Under senare år har Black Island Books gett ut en ansenlig mängd böcker, varav flera rönt stort intresse. I höst är vi aktuella med sex titlar; fyra av norrbottniska författare och två av västerbottniska kolleger. Ingen av de titlar med norrbottniska författare har gett upphov till någon programpunkt med inbjuden författare i årets Norrbottensmonter. Inte heller har våra övriga två titlar fått plats i Västerbottensmontern som Norrbotten samarbetar med. En av dessa böcker är skriven av en amerikan, bosatt i Skellefteå och med dikter från Sveriges norra gruvdistrikt. Vi såg inga problem i varken länsgränser eller nationalitet. Tjänstemännen verkade göra det. Så boken hamnade, som det heter på byråkratiska, mellan stolarna.
Vi har av länsbilioteket dock fått erbjudandet att medverka med ett visningsexemplar av varje ny norrbottnisk titel, Jo, ni läste rätt: ett visningsexemplar av varje titel. Snacka om kraftfull insats till gagn för norrbottniska författare och förlag på en bokmässa som samlar 100 000 besökare ...
Norrbotten väljer hellre en av tjänstemän kontrollerad och utvald mängd böcker (och då nödvändigtvis inte ens årets böcker) än att presentera nya titlar som släpps samma månad som bokmässan äger rum. Jag har inget emot att äldre böcker ges nytt syre och får en andra, tredje chans. Men vad jag inte begriper är hur man från ansvarigt håll helt kan bortse från aktuella titlar.
Jag är oroad över med vilket ointresse och den nonchalans aktuella författare bemötts med. Visningsexemplar? Är inte författares aktuella böcker värda mer? Jag antar att kostnaden för montern går att räkna i sexsiffrigt belopp. Och om detta är Norrbottens stora satsning för att backa upp ny norrbottnisk litteratur finns ännu större anledning till oro.
Utan Black Island Books och Barents Publisher skulle inte mycket lokal och regional skönlitteratur bli utgiven. Därför borde länets kulturinstitutioner visa större intresse för just de aktiva författarna och förlagen. Det är där litteraturen föds, skapas och publiceras. Hade vi tillgång till sexsiffriga belopp för vår verksamhet skulle vi kunna utföra smärre mirakel. Men nu är vi ju författare och förläggare, inte av institutioner avlönade tjänstemän.
Till sist: Vad är litteraturens uppgift? Jag får uppfattningen att litteraturen först ska godkännas av någon instans, därefter få tillträde. Den påtvingas också allt oftare ett instrumentellt värde där litteraturen underordnas annat och ska därigenom bidra till vissa uppsatta mål. Är det litteraturens uppgift? Nej, litteraturens uppgift är att vara litteratur. Den dagen den administrerande delen av kultursektorn accepterar det är mycket vunnet. Då återstår bara hårt arbete för att på en allt tuffare bokmarknad hävda och stärka den norrbottniska litteraturen. Den kampen är vi flera som är beredda att föra och här borde länets kulturinstitutioner snarare vara ett stöd än att agera grindvakt.
Så jobbar vi med nyheter