Aktuell bok om Al Capone
BOKAl Capone - Gangstern och den amerikanska drömmen.Henrik HöjerAlbert Bonniers Förlag
Foto: AP
Det är 62 år sedan Alphonse Capone dog. Han blev 48 år, vilket var en hyfsat hög ålder för en man som alltsedan han 1920 kom till Chicago levde och verkade utanför lagens råmärken.
På baksidan av Henrik Höjers biografi, Al Capone - Gangstern och den amerikanska drömmen, sitter den fetlagda gangsterledaren i morgonrock och med den typiska cigarren i munnen, viftandes med en golfklubba i handen. Bilden är en av de gängse som spridits på Capone. Och som genom dess antal format bilden av mannen som mer än andra gett ansikte åt våldets och laglöshetens Chicago under 1920- och 30-talet.
Höjers 369-sidiga bok vill gå bakom bilden och myten om Capone, en andra generationens invandrare som föddes av italienska föräldrar 1899 i Brooklyn, New York.
Lyckas Höjer då? Tja, blir det tråkiga svaret. Men det är förstås inte helt lätt, då han får tampas med otaliga spelfilmer och dokumentärer. Plus tidigare utgivna böcker i ämnet.
Vad man slås av är att Capone under första halvan 1920-talet bara var en av många gansters, som efter alkoholförbudets införande 1920 gjorde sig pengar då allmänheten i stort sket i förbudet och ville kunna ta sin öl. Men också kunna köpa sig en prostitutierad, en annan "vara" som växte under samma tid och tillhandahölls av Chicagos maffia-grupper.
Och av de många kriminella ligor som poppade upp ur den perfekta myllan, var Capones roll denna tid mer eller mindre en fotsoldats i striden om kvarter, krogar, hotell och langningsvägar. Höjer har förtjänstfullt satt in en som karta visar gränserna mellan gängens områden. Gränser som aldrig var självklara, utan försvarades med smartness och mord.
Al Brown, som Capone kallade sig under tiden i gangsterledaren Johnny Torrios tjänst, rörde sig smidigt i den stad som på rekordtid gick från sömnig håla till uppkäftig storstad med skyskrapor och en kraftig befolkningsökning, inte minst genom invandring från Polen, Irland och Italien. Och rasism var också något den infödde USA-medborgen Capone fick känna av.
Historikern och författaren Henrik Höjer beskriver dåtidens Chicago som "ett USA i miniatyr", och en "förvuxen by" där gammalt och nytt både krockar och smälter samman. Och där det gamla med by och klantänkade bärs in av invandrargrupperna som kom att dominera ledarskapet för de kriminella ligorna. Feodalism möter kapitalism och blir... tja, bland annat en "self made-men" vars drivkraft är att tjäna pengar - med vilka medel som helst.
Och det är kring sådana resonemang som Al Capone - Gangstern och den amerikanska drömmen blir riktigt intressant. Att sida upp och ner få läsa vem eller vilka som mördare vem, blir stundtals tröttsamt och rätt tråkigt.
Det jag däremot slås av är vilket förakt för människoliv som präglar dessa gansters kamp om marknadsandelar. Av vilka många gick i kyrkan på söndagarna.
Det sistnämnda är dock bara ett av de många yttre ambivalenta dragen hos några av dessa gangster, som till vardags kunde vara både älskvärda föräldrar, och socialt engagerade, framför allt för den egna etniska gruppen.
Dessa socialt kompetenta sidor, bidrog både till att de blev omtyckta bland folk i gemen, men också för att på olika sätt komma ur kniviga situationer. Och slående är hur många åtal för brott som las ner eller dog ut i brott på bevis eller, viktigast - vittnen. En problematik med hög aktualitet även i våra dagar.
"Public service är mitt motto", sa Al Capone. Och på många sätt är Capone en mediaprodukt. De bägge behövde varandra, som Höjers bok väl visar, och stundom var rågångarna långt ifrån självklara. För Capone blir media allt viktigare när han sent 1920-tal går från ha varit "Scarface" till att bli The Big Fellow, gangsterkungarnas okrönte kung. Med det ville han bygga varumärket Capone, den av federala myndigheters misskrediterade, men av folket förstådde affärsmannen.
Massakern på Valentindagen 14 februari 1929, blir en vändpunkt för allmänhetens syn på Capone, vars enorma rikedom för många varit beviset på att den amerikanska drömmen inte var tomma ord.
Morden på en konkurent sätter igång en spiral som leder till rättegång och fängelse, fast inte för mord utan - skattebrott. Och under tiden har den allt tröttare Capone hamnat överst på en lista bland 28 "Public Enemies".
Henrik Höjers biografi är rik på intressanta indirekta frågeställningar. Och aktuell, utan vilket mycket av min läsvilja skulle falna. Capone och hans gelikar verkade i ett sammanhang som man - faktiskt - kan dra lärdom av också idag.
Det finns kriminalitet och kriminella ligor i Sverige och Norrbotten. Och för att parafrasera Mao Zedong, så behöver dagens kriminella fiskar det omgivande vattnet, det vill säga folkets likgiltighet eller rent av köpintresse för de produkter de kan fixa, för att kunna överleva och växa. Så var också i 1920-talets Chicago.
Kanske parallellen haltar, men utan "folkets" intresse av billig diesel hade de kriminella leverantörerna i Norrbotten haft det betydligt svårare, för att ta ett exempel.
Sådana tankar dyker osökt upp när jag läser Al Capone - Gangstern och den amerikanska drömmen. En titel som också kunnat vara: En småhandlare får hybris.
Så jobbar vi med nyheter