Det går undan när Kjell Albin Abrahamson rensar upp i vänsterns gamla skräphögar. Alla från Lenin till Hilding Hagberg, från Mao, Che till v-ledaren Jonas Sjöstedt får sig en smäll av den Abrahamsonska sopkvasten.
Kjell Albin Abrahamson är mångårig östeuropakorrespondent för Sveriges Radio och numera ett slags mysfarbror i morgonprogrammet "Ring P1", den moderna varianten av farbror Svens "Barnens brevlåda".
Inte ens mot sitt eget SR är Abrahamson särskilt nådig. Där finns alldeles för många kommunister eller kryptokommunister, anser han bestämt.
Utan att darra det minsta på skrivmaskinstangenten (eller datorknappen), jämställer han kommunism med nazismen, bara med den skillnaden att de röda tagit livet av bra många fler miljoner än Hitlers bruna bataljoner hann göra.
– Att värna om nazismens offer men inte om kommunismens är halvtidshumanism, skriver han.
– Ett ihjälfruset barn i Gulag är lika mycket värt som ett ihjälgasat barn i Auschwitz!
"Halvtidshumanism" torde bli ett bevingat uttryck i den framtida debatten - om det blir någon. Vi svenskar, menar han, är helt inriktade på Väst och intresserar oss för Östvärlden bara vid storkriser som Budapest 56, kuppen mot Gorbatjov 91 och nu blodbadet i östra Ukraina.
Kjell Albin Abrahamson tar "martyrologien" inom den svenska vänstern, d v s den välutvecklade självömkan som funnits bland särskilt gamla norrbottenskommunister, men som jag också känner igen från min egen lappländska hemby där halva byn röstade på Moskva.
– Vinterkriget, Budapest, Prag 68 var inte ryssarna fel - det var västimperialismens.
Men vi stackars kommunister fick sota för det i Storsien och andra arbetsläger, kunde det heta.
Kjell Albin Abrahamson är bättre som radioman än som författare. Hans råsopar är ofta snabbare än hans intellekt. Men sommaren är väl inte bara bad och sol. Lite Abrahamsonsk provokation platsar nog också.