250 år efter Forsskål - dagens tankar om borgerliga friheten

TIDSKRIFTKomma #1, 2010

Foto: LEIF R JANSSON / SCANPIX

Kultur och Nöje2010-04-16 06:00
Årets första Komma är en tämligen spretig skapelse. Utgångspunkt och tema för numret är följande: Vad betyder Peter Forsskåls Tankar om den borgerliga friheten idag?
Avstampet tas i en kort avhandling från 1759, i en tid när yttrande- och tryckfrihet inte stod speciellt högt i kurs. Peter Forsskåls text blev inte godkänd av fakulteten på Uppsala universitet, men var ändå sprängstoff och förvandlades till den gnista som sex år senare resulterade i en tryckfrihetsförordning, den första i sitt slag i Sverige och världen.
250 år senare har Komma bjudit in ett antal skribenter som får fritt spelrum med betydelsen av Peter Forsskåls avhandling i relation till dagens Sverige.
För det mesta är det reflektioner på ett par sidor, sett genom de ideologiska glasögon som författaren för tillfället har på sig. Litteraturkritikern Annina Rabe ironiserar över borgerlig kulturpolitik. Mats Johansson (M), skyller på marxister och socialdemokratin i största allmänhet för att det fortfarande finns statsberoende medier. Bland annat.
Litteraturkritikern Crister Enander skriver en lång text om en helt annan figur i svensk litteraturhistoria (Benjamin Höijer), utan minsta anspelning på Forsskål. Kanske vill Enander visa på att tryckfrihetsförordningen hade något av en slow start (status quo censurerade friskt sina medborgare även i början av 1800-talet).
Vassast är Maria Küchens text, som i paragraf efter paragraf visar att det ännu idag inte existerar någon som helst frihet.

Andra halvan av Komma är ett mischmasch av intervjuer, romanutdrag, kortare stycken och dikter. Det är dock fiffigt att lägga intervjun med Elisabeth Rynell vägg i vägg med ett utdrag ur Eva Sjödins debutroman. För det är två diametralt olika ingångar i kvinnlig sexualitet. Den första, om kvinnan som offer och den livslånga skam som följer i våldtäktens spår. Den andra, med kvinnan som en i hemlighet lustfylld och trånande varelse på sina egna villkor.
Mot slutet bjuder numret på inte så uppseendeväckande dikter av spanjoren Manuel de Freitas. Och andra, som My Vingren och Camilla Lekebjer, får också lufta sitt språk på några sidor. Men deras ord läser man snabbt och utan att stanna till.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!