2016 går kanske till historien som året då världen drabbades av global stroke. Donald Trump valdes till amerikansk president, Putin skickade sina Suchoj stridsflygplan till Syrien, England lämnade EU och Turkiets president ville införa dödsstraff.
Men för svensk del kan vi i viss mån känna oss stolta; för 250 år sedan infördes tryckfriheten. Det skedde inte som resultat av en massiv folkrörelse – 1700-talets svenskar var inte särskilt läskunniga – utan var en ung akademikers verk. Han hette Peter Forsskål, verkade i Uppsala och kände sig kvävd av den inskränkta atmosfär som omgav honom, även om den senare döptes till "frihetstiden". Forsskål bodde i ett Sverige där stormaktstiden var förbi, landet styrdes av "ständer" och läget för nya tidningar och fri opinionsbildning var gynnsamt.
Utom på universiteten. Där härskade ännu censorer och förstockade professorer över den fria tanken och det latenta hotet mot överheten.
Som son till en präst i det dåtida svenska Finland drev han fram 21 teser om tryckfriheten eller överhuvud om människans friheter: "Näst lifvet kan därföre ingenting wara mennisjkor kärare än friheten." Det var magstarka ord i ett Europa behärskat av envälde och i den andligt förslummade svenska akademiska världen.
Men ynglingen hade draghjälp av botanikern Carl von Linné, redan internationellt beryktad, som uppmanade Forsskål att gå vidare och nedkämpa motståndet.
I sina teser manar Forsskål till viss försiktighet i umgänget med "skrif-friheten" men understryker dess stora samhällsnytta i det att den "uppdrifwer wetenskaperna til sin höjd, röjer alla skadeliga författningar, tyglar alla ämbetsmäns orättvisa, och är Regeringens tryggaste förswar i ett fritt rike."
Forsskål levde levde långt innan IT-teknikens tidevarv. Inte ens telefonen var uppfunnen.
Kanske skulle den unge drömske radikalen idag gått till storms mot digitaliseringen av mediabruset och som på sikt kanske hotar tryckfrihetsförordningen.
Vad ska man med tryckfrihet till om ingen längre trycker böcker eller tidningar?
Det är en behändig liten bok, eller pamflett, Peo Rask redigerat. Inte mer än 23 sidor. Den ryms i kavajens innerficka eller på datorväskans sidofack. Den kan vara bra som påminnelse om att vi inte alltid haft rätt av öppna käften.