1st Liberation bjöd på självsäker spelning
METALKVÄLL PÅ LILLANLillanLördag 20.00
Kristoffer Degerlund i 1st Liberation.
Foto:
Jag vet inte om det var smart eller dumt att sätta 1st Liberation att spela först då de agerade dragplåster och många gick efter att de hade spelat färdigt. De satte ribban högt med en publikkontakt som övriga band inte riktigt kunde leva upp till.
Evermoore försökte tappert få fler i den ganska slutkörda och orkeslösa publiken att komma fram till scenen men det gick sådär. Med mäktig ylande, energiskt väsande sång, tung dundrande bas och rockposer, märktes det att dem har en klar bild av vad de vill ge med sin musik. Jag fick bara en känsla av att de inte var i sitt rätta element på just Lillan.
Smockan hängde i luften från Slowgates sida redan när de steg upp på scenen till ljudet av Resident Evil-introt. De spelade härdig, energisk metal och framförallt var det sångaren som stod för bandets outtömliga energi. Han gick an som en uppretad dobermannhund om att fler skulle komma till scenen under nästan hela spelningen, och får så småningom sin vilja igenom när de spelar Bite the Bullet och får med den till en lättare moshpit.
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!