Det är bara sex kvinnor av de 17, men det är kvinnor som lyser starkast. Allra starkast naivisten Tora Regina Rensgard och hennes målning Laestadianmöte. Hon återger ett rum i en gård någonstans i Tornedalen. Rummet är fyllt av människor. Kvinnorna har alla hucklen, en del står och håller om varandra, andra sitter för sig själva. Där finns glädje, uppsluppenhet men också nedslagenhet och gråt. Men det är högt i tak och det krävs i denna tornedalska gård med en kakelugn som mäter sådär nästan tre kroppslängder.
Tora Regina Rensgard (1926-2002) föddes i Junosuando och bodde nästan hela sitt liv i det hus hon föddes i. Hon utbildade sig till lärare och bodde då några år i södra Sverige, men återvände till hembyn.
Hon började måla när hon var i 30-årsåldern, i slutet av 1950-talet, och fann efter en tid sin stil i det som kallas naivism. Hon målade livet i hembyn, arbetsliv och ledig tid och inte minst det religiösa livet i den laestadianska byn.
I sitt testamente ville Tora Regina Rensgard att hennes konst skulle bevaras intakt i hemgården, som hon låtit rusta upp.
Tuoddargruppen har en egen avdelning i utställningen och där finns Barbro Törngren och Lena Nallo. Törngren är grafiker, född 1932, och hennes två trolska bilder visar har både humor och den trista utvecklingen i landsbygden. I Sommarsnö står en motorcykel parkerad utanför en lada med skylten "Storsaivis mek. verkstad". Sommarsnön kanske är maskrosornas fröbollar som skingras av vinden. Vuoddas - avfolkningsbygd är en dystrare bild av ett hus vars fönster spikats igen.
Lena Nallo leker med Norrbottens frigörelse, skapar republiken Norrbotten med egna frimärken. Hon sätter dem på ett kuvert, men också med konungariket Sveriges frimärken, får kuverten poststämplat och utdelat till sin egen adress i Malmberget.
Hon har försett brevet med den egna stämpeln "Kungl. postverket godkänner inte republiken Norrbotten". Så enkelt kan ett utbrytningsförsök slås ner.
De manliga konstnärerna då? Ja, klarast lyser Per Fredrik Glommé med sin målning Växande, ett uttryck för abstrakt expressionism, enligt museichefen Jan-Erik Lundström. Det en målning som är lysande i sin tidlöshet. Den kan inte förses med ett bäst före datum.
Sedan finns det andra kända manliga konstnärer, som Nils Nilsson Skum och Charles Portin, men det är inte de mest framstående verken i deras produktion.
Museichefen Jan-Erik Lundström är nöjd över att kunna visa en del av de cirka 300 bildkonstverk som finns i museets samlingar:
– Konstinköp har inte varit det högst prioriterade för museet, men det här är en bra berättelse av Norrbottens konsthistoria under 1900-talet. Bildkonsten är en viktig del av kulturhistorien.
Han ser ingen anledning för museet att avstå från konstinköp i väntan på det länskonstmuseum som ska skapas i Kiruna.
– Vi har gjort viktiga förvärv de senaste åren.