100 år på spår och väg med Järnvägsmannaförbundet

Jubileumsbokens tid är inte förbi. Fackförbundet Seko fyller inte 100 år, men det gör den fackliga organiseringen av järnvägsarbetarna, som via Järnvägsmannaförbundet och Statsanställdas förbund nu finns i Seko tillsammans med också vägarbetarna. Hundra år och lite till. Det fackliga arbetet, arbetsvillkoren, arbetsmiljön och samtiden skildras i en mycket förnämlig bok, välskriven, fint illustrerad och elegant formgiven. Det känns så roligt att få sådan tjock, väl inbunden bok i handen.
Jag häpnar över en av bilderna som visar rallare på en blötmyr mellan Gällivare och Porjus. De bär på räls och de har en räls var på var på axeln.
En spång har lagts ut, men bördan blir inte lättare även om gången är säkrare. Om jag inte minns fel fick denna del av Inlandsbanan sju meters räls à 27 kilo per meter. Det är väl inte möjligt att bära nästan 200 kilo på ena axeln, inte ens för en rallare?

Villkoren för järnvägsarbetarna och vägarbetarna är annorlunda idag. Nu väger rälsen 60 kilo per meter och är knappast bärbar ens på en rallaraxel. Och vägarbetarna skyfflar inte jorden i skottkärror när nya vägar byggs. Den nya tidens arbete på vägar och järnvägar får också sin del i boken.
Sedan hör det till saken att det var i röda Norrbotten som vägarbetarnas fackliga vagga stod. Rallarna på Riksgränsbanan strejkade 1901 och bildade den fackförening som sedan blev Vägarbetarnas förbund. Banvakterna hade bildat sin fackliga organisation 1899. Så det är mera än 100 år som Seko finner vara värt att fira och det är det värt om man ser till bokens innehåll.

100 år på spår och väg med Järnvägsmannaförbundet

BOKMats UtbultVägval och spårbytenSeko