Indien väntar av Jan Myrdal utkom 1980. Ett av världens rikaste länder väntar ännu på förändringar som förpassar den extrema fattigdomen till historien. Väntan är inte passiv. En våldsam kamp för förändring äger rum i skogarna och bergen i Andhra Pradesh, Chhattisgarh, Jharkhand och flera andra indiska delstater.
Om den indiska bonderörelsen segrar eller utrotas är, med få undantag, inget det skrivs om. Ett av undantagen är Jan Myrdal. Han kom till Indien första gången i slutet på 50-talet. I dag, när han är några och åttio, hade få förväntat att han åter skulle vandra i upprorens skogar som han skildrat i Indien väntar.
Han fanns på plats under bokmässan i Göteborg för att tala om sin vandring och om bonderörelsen. Det var samma klara röst och sätt att tala som jag minns från det 70-tal då jag var aktiv i Folket i Bild/Kulturfront. Röd stjärna över Indien är stundtals lika bra och levande som författaren är i sina bästa stunder och lika esoteriskt namndroppande som han är i sina värsta stunder.
Reflektioner när jordens fördömda reser sig som är bokens undertitel tar oss djupt in i de skogar där naxaliterna sedan mer än fyra decennier strider för rätten att vara människor på egna betingelser och för att inte fördrivas av utländska företag som vill invadera deras mineralrika mark.
Indien har i likhet med USA förklarat krig mot fattigdomen. Krigsförklaringarna är reklamkampanjer. I verkligheten för de båda länderna krig mot de fattiga. Motstånd mot de rika storföretagens plundringar kallas för terrorism och de fattiga för terrorister som, på amerikanskt manér, torteras och mördas. Medan George Orwells mörka framtidssaga 1984 blivit historia tar sig det postorwellska språkbruket allt groteskare former.
Moraliskt korrektur för det som nu sker i Indien fanns i litterär form år 1889 när Mark Twains En yankee vid kung Arthurs hav utgavs. Jan Myrdal fick boken i present när han i maj 1940 lämnade USA. Han läste den på båten över Atlanten. Den kom att bestämma hans världsbild. Ett väl valt citat från boken och historien om omständigheterna när boken lästes första gången är ett lärorikt och personligt sätt att berätta som Jan Myrdal ofta använder.
Storföretagen drömmer om att roffa åt sig de fattiga naxaliternas jord. Indiska armén mördar för att förverkliga de lönsamma drömmarna, med lagstadgad terror och ideologiskt och moraliskt stöd från USA. "Samarbete i terroristbekämpning högst på dagordningen under president Barak Obamas besök i Indien", rapporterade Hindustan Times.
Första kvällen i Indien hamnade Jan Myrdal på ett jesuithärbärge. I värmen från en elkamin läste han dokument från ett krig som kommer att bli än blodigare än vad det hittills har varit. Från härbärget bar det av till djungeln.
Myrdal låter oss sitta vid lägerelden och känna doften av det heta teet som får den gamle revolutionärens trötthet att försvinna. Vandringarna var ibland så krävande att Jan Myrdals knän inte orkade. Han fick bli buren över de tuffaste passagerna.
Nätterna bjöd på fler besvärligheter när behoven skulle göras. Om det skriver författaren sakligt och utan sentimentalitet. Och han gör det så bra att det gärna hade fått vara utförligare. Långa utdrag ur naxaliternas dokument kunde istället ha kortats eller lagts i appendix, som det är nu saboterar de närvarokänslan från vandringarna.
Trots det är Röd stjärna över Indien så spännande att den inspirerat till att läsa andra reportage. Riktigt bra är Arundhati Roys artikel som finns på internet.