När jag får biografin Helen Kellers värld i min hand kontaktar jag en bekant med rötterna i USA och frågar om hon känner till bokens huvudperson. "Jovisst det får alla i USA lära sig, men inte att hon var socialist", blir svaret.
Nä nä, tänker jag än mer nyfiken och börjar läsa Bo Renbergs verk som redan vid en genombläddring känns heltäckande och ambitiös Och 338 sidor senare vet jag att känslan stämde.
Det ligger kanske lite i ämnets natur att vara så heltäckande det bara är möjligt för att rättvist skildra och förstå ett så märkligt och fascinerande levnadsöde som Helen Kellers, även för författaren själv. Bara att ta in och försöka förstå allt som händer i världen mellan Kellers födelse 1880 i Tuscumbia, Alabama, och hennes död, 1968, kräver sin research. Och att också, med det som fond, fördjupa sig Helen Kellers dövblinda värld kräver sin författare. En värld som en person med syn och hörsel egentligen aldrig helt kan begripa.
Bo Renberg gör gediget hantverk för att under resans gång hålla i gång de två spåren. Och det är inte för inte det hänvisas till ett både rikt och omfattande källmateriel kring bokens tillkomst.
En sökning på Helen Keller på Google gav 13 200 000 träffar. Och man ska kanske inte förvånas även om namnet för de flesta nu levande svenskar skulle orsaka huvudbry. Fenomenet Keller, som 1904 blev den första dövblinda personen som tagit akademisk examen, var dock på besök i Sverige 1957 under en av sina många världsturnéer.
Den sedan ett- och ett halvt års ålder dövblinda Helen var en person med många strängar på sin lyra; socialist, revolutionär marxist, radikal feminist, för att nämna något. Men också, motsägelsefull som få, religiös och anhängare till svenske mystikern Emanuel Swedenborgs läror.
Keller levde livet igenom med kluvet samvete då hennes livs olika skeenden kantades av stöd från det kapital hon samtidigt ansåg skulle störtas ned i gruset.
För hennes livs siamesiska tvilling, livsledsagaren Anne Sullivan, av Helen kallad Teacher, fick dock politiken vara. Hon, Helens motsats i mångt och mycke, var en bestämd dam men mer av estetisk natur. Hon kom dock från knapra förhållanden i ett Irland som drabbats av missväxt i mitten av 1800-talet. Och det blev på ett avgörande sätt Helen Kellers lycka. Utan katastrofen på Irland kanske Ann inte stigit av tåget i Tuscumbia 1887 och blivit den som gett Helen nyckeln ut ur sitt instängda själv och in i en annan värld bland andra människor.
Det handlar om "miraklet" vid vattenpumpen den 5 april 1887, då Anne genom att skriva ordet vatten med fingrarna i Helens hand och samtidigt spola vatten i den andra, fick den dövblinda lilla flickan att förstå betydelsen och därmed hitta "språkets universum".
Här kan man tänka kontrafaktiskt undra vad som hänt om inte den fjorton år äldre Anne sökt tjänsten hos de välbeställda Kellers i amerikanska södern. För är det något Helen Kellers värld berättar är att ensam är man nästan ingen, och definitivt i den situation Helen Keller befann sig i, livet igenom. Anne Sullivan blir Helens medium och den förstnämnda har den dövblindas väl och ve som sin livsuppgift. Visst gnisslar det ibland, men i vilken "relation" gör det inte det.
Man kan inte berätta allt i en recension. Men språket är en röd tråd i Helen Kellers värld. Och utan det blir vi inte fullödiga människor, men hur och på vilket sätt vi tar till oss och utvecklar det kan variera. Genom blindskrift, punktskrift eller teckenspråk. Eller som Helen Keller genom att med fingrarna känna på Annes läppar och ansikte och sen omsätta det i "ord" och text. Men som boken berättar hade hon sina belackare som menade att det handlar om stöld och plagiat av redan befintliga texter. Uppfinnaren Alexander Bell gav dock Helen sitt stöd, och det gällde inte minst även författaren Mark Twain som menade att all text i någon mån är stulen.
Under sin levnad gav Helen Keller ut fjorton egna böcker!
Helen Kellers värld skildrar även duster kring pedagogik som jag inte ska gå in på. Författaren har försökt ta in allt i biografin om "världens åttonde underverk", som rektorn för blindskolan i Boston beskrev den dövblinda flickan från Alabama.
I bland känns boken lite tung och mastig, men som helhet har Bo Renberg skapat ett lärorikt verk över ett sällsynt fascinerande människoöde.