Way Out West är den bästa festivalen i Sverige genom alla tider

Efter tre veckor och lika många festivaler skulle jag ta en ledig helg. Jag var utarbetad och ville vila. Sova länge om mornarna, ligga som en pascha i soffan, lyssna på Bonnie ’Prince’ Billy’s kommande livealbum och titta på OS-bågskytte. Det blev inte riktigt så.
Först bestämde jag mig för att åka på ännu en festival. Ur tjänst såklart, men likväl fruktansvärd idioti. En till helg fylld av odräglig fylla, trängsel och ständigt oväsen var inte vad jag behövde. Föll för det förbannade grupptrycket. "Men vänta nu", tänkte jag sedan. När jag ändå är där vore det ett stort slöseri att inte skriva en enda rad. Som att kasta pärlor till svinen - precis som då jag inte pratade med Rod Stewart när jag mötte honom ansikte mot ansikte på gatan i en bortglömd sydspansk fiskeby. Istället stod jag och gapade som ett fån. "Rod... Stewart...", grymtade jag och utstrålande en stens IQ. Det får inte hända igen. Nu måste jag utnyttja situationen.

Det är fredag. Jag är framme i Göteborg och den på pappret fullkomligt fenomenala festivalen Way Out West har nyss börjat i den enorma parken Slottsskogen ett stenkast härifrån. Den var förra årets bästa festival. I år är den Sveriges bästa musikevenemang - genom alla tider.
För tre veckor sedan skrev jag att Trästockfestivalen omöjligen kunde ignoreras. Glöm det. Det var desperata ord från en som trodde att Säkert! skulle bli höjdpunkten på konsertsommaren. I själva verket, i jämförelse med Way Out West, har Trästock inte mycket mer popkulturellt kapital än vad E-Type hade senast på Luleåkalaset.
Nej, det var elakt. Förlåt mig festivalgeneral Fredrik Forsfjäll, du fixade faktiskt en bra Trästockfestival i år. Utan konkurrens den bästa stora festivalen norr om Östersund, trots att du hade lägst budget av alla. Du fick bli jämförelseobjekt här bara för att framhäva Way Out West totala överlägsenhet. Tro mig, jag hade så gärna jämfört med PDOL eller Luleåkalaset istället. Men ni som följde NSDs bevakning under dessa musikala fiaskon, inser att det hade varit fruktlöst. De båda stadsfestivalerna var så undermåliga att de spelar i en helt annan division. De stackarna är enbart jämförbara med sig själva.

Den bästa festivalen i Sverige någonsin. Bokningsbolaget Luger, arrangörerna för Way Out West, måste ha slitit röven av sig, alternativt slickat andras rövar, för att lyckas med detta. I vilket fall har de fått hit en stor del av den absoluta gräddan av världens mest uppskattade musiker: Neil Young, Sonic Youth, The Flaming Lips, Kelis, N.E.R.D, Franz Ferdinand, Nick Cave, Sigur Rós, Booka Shade... Jag hade kunnat fortsätta en spaltmeter till. Faktum är att det är svårt att hitta en enda mindre bra artist av de cirka 75(!) som spelar under helgen.
Det här kommer att bli en galen fest. Men inte någon folk(fylle)fest som är tradition uppe i Norrbotten, utan en fest för människor som älskar musik passionerat.
Noterbart: Två högaktuella band från Norrbotten, Park Hotell och The Touch (nu Gbg), spelar på Way Out West. Mycket stort, med tanke på deras oerhört prominenta sällskap i artistprogrammet.