De flesta resor från Pajala till Gällivare görs i sjuktaxi eller ambulans. Annars åker man in i ärenden som rör administration, ofta hos polisen. Så är det nu för mig – och det känns pirrigt. Inte så att jag har gjort mig skyldig till något, om det inte är straffbart att slarva bort viktiga personhandlingar. För ett år sedan gjorde jag samma resa för att få ID-kortet som nu alltså är försvunnet! Men korten hör det moderna livet till så det är bara att bita i det sura äpplet och ta det mest som en turistresa.
Orkar inte koncentrera mig på läsning så naturscenerierna och lokalradion får räcka. P4 sänder samma program som förra gången. Ett nytt stjärnskott till schlagersångerska (kan man använda ordet fortfarande?) intervjuas av samma radioröst och även årets stjärnskott sjunger på enbart engelska.
Men i Ullatti njuter jag av den vida utsikten bortom byn och minns ortens originelle sångare Vilho Ollikainen. Han sjöng på finska och har långt efter sin död blivit framtagen ur glömskans garderob av tornedalska folkmusikgrupper. Ortens historia kan man få vinkar om på de vägskyltar som på ett tacknämligt sätt kommit upp i trakten på meänkieli, finska och samiska.
Men vad är det för vinkar som man får av de jättelika ”skulpturer” som håller på med sin dygnet runt-gymnastik? Uppe på höjderna står de, reflekterar solen och lyser upp i mörkret. Långt från bebyggelsen, men väcker de inte djuren som vintersover? Vad vet vi om deras påverkan på sikt?
Så är jag framme i Gällivare och får vila blicken på Dundret som lyses upp av midvintersolen. Nu är man nästan i fjällen och det friskar på. Kliver upp på bron över järnvägen och njuter av bara åsynen av järnvägsspåren som leder till fjällen och till slut till havet. Och av det gamla stationshuset med snickarglädje som vittnar om en svunnen tid.
Men vad är det för en märklig jättelik röd blåsa till byggnad som står mitt i byn? Som en gigantisk ansamling av levrat (ren)blod står den där och tar plats men är svår att ta sig in i (som det verkar på lite avstånd). Jag avstår.
Men hur går det då med mitt ärende?
Jo tack, riktigt bra till slut, tack vare kompetens, erfarenhet och mänsklig blick hos tjänstemannen som är en kvinna. Ordet ”tjänst”- kommer av ”tjäna”. Tack för utmärkt tjänande!