Matilda Djerf, influencer med varumärket Djerf Avenue, blev föremål för en granskning av Aftonbladet som publicerades i december.
Arbetsmiljön på Matilda Djerf klädföretag var samtalsämnet på mångas läppar när Aftonbladets granskning publicerades i december. Granskningen avslöjade missförhållanden med frontfigurens bristande, och enligt utsago, rent elaka ledarstil som orsak.
Influencerns marknadsföringsstrategi har präglats av och, på många sätt, stått i framkant över trenden att självreflektera, starta dagen med att skriva dagbok, ge sig tid för att vila och jobba på sig själv. Och även den offentliga ursäkten till anklagelserna innehöll hennes vanliga retorik på Instagram – bland annat meningen "jag önskar att min utveckling gått snabbare".
Handlar verkligen grundläggande snällhet om självutveckling?
Blicka inåt. Inre resa. Tacksamhetsdagbok. Vända och vrida på vår egna ångest. Kanske hade vi, och alla runt om oss, mått bättre av att sluta känna efter så mycket?
Djerf är bara ett exempel på en individualiserad samtid där varumärken, karriär och framgång behöver bäras av egna personer. Inte sällan av unga kvinnor utan erfarenhet som gör raketkarriärer. Hon är inte ensam om att fastna framåtböjd i ögonhöjd med sin egen navel. Hela världens kändiselits uttryck bygger på en inåtvändhet som skriker efter självförverkligande.
På söndagens stora Hollywood-jippo Golden Globes vann skådespelaren Demi Moore sitt första pris, någonsin. Ett välförtjänt pris till en kvinna som funnits som en klart lysande stjärna i över 45 år i en bransch som starkt genomsyrats av ett glapp mellan könen. Något som hade kunnat bli kraftgivande tacktal innehöll i stället enbart vattniga ögon och floskler.
"Universum sa åt mig att jag inte var klar". "Jag ser det här priset som en markör för min fullständighet".
Din, och min, plats i universum betyder ingenting.
Vi kanske behöver sluta fokusera så mycket på vårt egna syfte, oavsett om det är i vår yrkesroll eller privatliv, och att vara snäll mot oss själva och bry oss mer om att vara snäll mot andra.
På samma gala mottog den japanska skådespelaren Tadanobu Asano ett pris för sin roll i "Shogun". "Det här är en väldigt stor present för mig, tack" säger han och skrattar högt. I all sin enkelhet, varken mer eller mindre. Ett pris, en present, tack. Underbart.
Jag vill ha mer Tadanobu Asano och mindre tårdrypta samtal om ADHD-diagnoser i "Renées brygga".
Gud vad skönt att inbördesbeundran i "Så mycket bättre" tar en paus i år.
2025 är året vi slutar blickar inåt och börjar kolla utåt, med kändisarna i bräschen.
Ämnet kommer även på tal i nöjespodden Kranens senaste avsnitt.