"Våra bästa år" räddade mig från vardagens tristess"

Året var 2001 och jag hade precis flyttat hem till Sverige från England. Gravid och sjukskriven zappade jag mellan kanalerna medan serierna avlöste varandra och tristessen blev allt mer outhärdlig. Extremt uttråkad slog jag på tvn precis efter lunch och Våra bästa år uppenbarar sig på skärmen. Den åttonde november 1965 hade serien premiär i USA eller Days of our lives som den heter på engelska. Trots att serien har funnits i över 40 år ser det inte ut att finnas ett slut på den (tack och lov). Jag blev genast fast och kunde inte sluta titta. Tänk om jag missar ett avsnitt? Det går bara inte. Under min mammaledighet byggdes dagen upp efter Våra bästa år och jag missade knappt ett avsnitt. Det bästa med serien är att den är så dålig att den blir bra. När karaktärerna säger sina tankar högt istället för att tänka dem blir är det pinsamt outhärdligt, men ändå fascinerande.

Handlingen segar på i all oändlighet och de mest otroliga händelser drar in karaktärerna i äventyr långt bort från verkligheten.
Det är det som är själva kärnan i såpor. De är till för dem som har ett vardagligt liv utan någon som helst spänning och med samma rutiner dag ut och dag in .
Våra bästa år är en chans för dem att fly undan tristessen och leva sig in i en helt annan värld med allt från kärlek till blodiga mord. Våra bästa år räddade mig från att bli uttråkad till döds under min mammaledighet och var ett fräscht inslag i annars inrutad vardag med blöjbyten och anming. För jag erkänner, ett helt år hemma med barn är inte det mest spännande man kan göra.

När min dotter väl började på dagis och jag åtevände till att plugga så försvann min dagliga dos av såpor. Så fort jag var hemma mitt på dagen tog jag alltid lunch under Våra bästa år och toppade av eftermiddagen med fröken Oprah.
Nuförtiden är det svårt att följa med i vad som händer i Salem där karaktärerna bor så jag håller mig uppdaterad på Internet. Men så fort jag får chansen bänkar jag mig framför tvn och hör de berömda orden " Like sand through the hourglass, so are the days of our lives".