Jan Emanuel Johansson.
Kön till tältet där man får hjälp att byta däck är lång, jag räknar med att stå här i en timme och sätter därför på en podd att lyssna på för att fördriva tiden. Det blir Söndagsintervjun med Jan Emanuel Johansson. Entreprenören, muskelknutten, sossen, före detta Robinson-deltagaren och tillika knarklangaren, också mannen som nuförtiden kanske är mest känd som en tyckare och influencer. Han är där, åtminstone delvis, för att göra reklam för sin nya bok “Så var det med det”, vilket också har blivit hans tagline på nätet. Varje klipp Jan-Emanuel lägger upp avslutas med just de orden. “Så var det med det, tjena tjena.”
Jan Emanuel är en i raden av manliga män som den senaste tiden synts mer och mer på sociala medier, både i Sverige och internationellt. De är inte sällan stora och buffliga, säger sig sakna gamla värderingar eller politik, och har inte mycket till övers för den moderna feminismen och annat PK-dravel. De äter kött och badar kallt. Som riktiga karlar. Bakom svassar unga killar som jagar efter coolness och en plats i samhället. Stukade av att inte passa in. Kuvade under det som varit och samtalen som mer eller mindre medvetet har skickats över deras huvuden. Killarna som aldrig blivit inbjudna till think tanks eller panelsamtal där man får en tygpåse som goodiebag innan man går hem. Jag vet, för jag har varit där.
Byst av den grekiske filosofen Platon.
Platons “Grottliknelse” är en berömd allegori som återfinns i hans verk "Staten". Platon beskriver en grupp människor som har tillbringat hela sina liv i en underjordisk grotta, där de är fastkedjade så att de inte kan röra sig. Bakom dem finns en eld, och mellan elden och människorna finns en gång där människor bär föremål som projicerar skuggor på grottans väggar. De fångade människorna ser endast dessa skuggor på väggarna och hör ekot av ljud från föremålen. Platon lät skuggorna på grottans väggar representera det vi uppfattar genom våra sinnen. Om någon av fångarna skulle bli befriad och stiga upp ur grottan, skulle denne gradvis vänja sig vid ljuset utanför och inse att skuggorna var vilseledande. Detta representerar processen av insikt. Om den befriade individen skulle återvända till grottan för att berätta för de andra fångarna om den sanna världen, skulle de andra inte tro på honom och kanske till och med bli fientliga.
Johan Forsberg.
Min poäng med att använda en av de tröttaste metaforerna som finns är, utöver ett finger mot vår segregerade samtid, just användandet i sig. Okej, Platon snackade om problemet med filterbubblor. Vem bryr sig? Mot slutet av intervjun med Jan Emanuel sitter jag som hypnotiserad och missar att bilen framför mig redan kört fram sedan länge. Jag håller inte med om saker han säger men jag lyssnar. Precis som killarna gör. Istället för att prata så folk lyssnar så försöker folk, bajsnödiga dårar som jag, använda kluriga formuleringar och konstiga ord man inte själv fattar. Till vilken nytta? För att vi själva ska känna oss som duktiga elever. Vägen mot ökat samförstånd handlar nog lika mycket om ett tillgängligt språk som något annat. Så var det med det. Tjena tjena.