Två själar kan ge dubbel moral
Orden skulle lika gärna kunna vara hämtade från LO anno 2009.
I förra veckan gick Aftonbladets förre chefredaktör, Anders Gerdin, ut och sa att LO, som äger 50,1 procent av Aftonbladet, försökt påverka vem som skulle bli debattredaktör på tidningen.
"Lotta Gröning var inte ett populärt namn hos de LO-representanter som satt, och fortfarande sitter, i Aftonbladets styrelse. LO tyckte inte att Gröning skulle representera Aftonbladet utåt. Wanja och Erland ville ha en sosse man kunde lita på som debattredaktör. Det var inte Lotta Gröning. Man tyckte att sossarnas och LO:s synpunkter inte kom fram tillräckligt. Man ville i stället ha en ny debattsida i anslutning till ledarsidan", sa Gerdin till Expressen den 2 april och tyckte att det det var anmärkningsvärt att LO försökte påverka ansvarig utgivare och chefredaktör på det sättet.
Om Gerdins version är korrekt är det förstås anmärkningsvärt att LO försökt stänga dörren för vissa debattörer och redaktörer, bara för att man inte gillar deras åsikter. Och Lotta Gröning har aldrig varit en bekväm redaktör.
Samtidigt kan man se den konflikt som Gerdin målar upp i historiens backspegel. A-pressen växte fram i nära symbios med partiet, och det tog tid för de socialdemokratiska tidningarna att frigöra sig från partiets ok.
I boken Arbetarpressen 100 år ger ett flertal skribenter bilden av en rörelse som gärna lade sig i tidningarnas utformning utifrån politiska motiv.
Men det "sossiga" urvalet blev en belastning för många tidningar, som i folkmun kallades för Pravda. Och man kan ju tycka att LO borde ha lärt sig av historien och därför litat på Gerdins val av redaktör, i stället för att försöka driva fram vad Gerdin kallar "en debattsida som styrs och är beställd av ägarna".
Att LO har synpunkter på vem som är redaktör på Aftonbladet kanske kan tillskrivas de dubbla själar som Sträng talade om.
Men dubbla själar kan också ge en dubbel moral, där ordet får vara fritt bara det är rätt.
Så jobbar vi med nyheter