Tyvärr hanns det inte med – mina besök i Norrbotten är numera tyvärr sällsynta och när jag väl är där är det därför ofta ett tajt tidsschema. Jag vill hinna träffa alla vänner jag saknat och tycker om – och det brukar ta upp hela min vistelse.
Jag blev därför väldigt glad när jag häromdagen i NSD läste om att Sune Uusitalos fina kläder nu hänger på Pajala bibliotek, och så kommer att göra till mitten av mars. Inte minst för att det ju var i Pajala Sune Uusitalo föddes och bodde sin första tid i livet. Även om han väl blev mer förknippad med Luleå där han blev igenkänd just med anledning av sina färgsprakande outfits.
Sune Uusitalo gick bort 2020, 90 år gammal. Han arbetade i livsmedelsindustrin, gick under 1990-talet med i Anonyma Alkoholister och hittade därmed sin andliga tro. I och med andligheten bytte han stil och märkte att han kunde glädja människor med att klä sig i färg.
Mer än så vet jag egentligen inte om denna stilikon. Det var hur som helst Amanda Lundbäck som, när Sune Uusitalo dog, fick ta över hans garderob. Hon fascinerades inte bara över färgerna, utan också över detaljerna som pärlor, rosetter, dekorationsband. Och mönstren såklart.
Sune Uusitalo och Amanda Lundbäck lärde känna varandra genom Luleå missionskyrka, och när Sune dog ville Amanda att hans kläder skulle fortsätta sprida glädje till människor. Något som senare resulterade i den utställning som nu alltså hänger på Pajala bibliotek.
Jag brukar också klä mig i färg. Inte alltid lika mycket, och definitivt inte lika stilsäkert, som Sune Uusitalo gjorde. Men färg har jag nästan alltid på mig. Jag saknar förmågan att se om plagg skär sig mot varandra, så det bryr jag mig inte om. En outfit för mig innehåller ofta flera olika färger och många olika mönster. Att klä mig så gör mig mer bekväm än att matcha enhetligt. Nyligen färgade jag håret intensivt rött. Det ser inte ett dugg naturlig ut, men när det kommer till stil är mitt motto ”more is more”.
Jag vet inte riktigt om jag gläder andra med hur jag klär mig. Kanske att det kan göra det, men jag gläder hellre min omgivning med min personlighet än mina kläder (även om det ena inte måste utesluta det andra). Så tänker i alla fall jag på andra; hur de ser ut och klär sig rör mig ingenting, det är hur de beter sig som påverkar och drabbar mig.
Men även om andras sätt att klä sig inte påverkar mitt humör, och jag förmodligen därför inte påverkar andra med mitt klädval, blir jag faktiskt själv ofta gladare av att klä mig i färg.