Fick häromdagen via ett DNA-test beställt från USA, att jag hade både en ullhårig mammut till ingift faster, en kvastfening som gudmor, och en hel hord av nomadiskt inspirerat släktskap, på båda sidor om Uralbergen.
Det gjorde mig jätteglad, och jag utlyste genast en släktträff. Inbjudan skrev jag förstås att endast de som tagit liknande test göre sig besvär. Åtskilliga svarsmail kom, där man undrade om det räckte att kvastfeningen var känd från radio och TV, eller om det ullhåriga måste täcka hela kroppen. Då skickade jag ut en vederbörligen godkänd bild på båda urfäderna, som man fick jämföra sig med. Samtidigt skickade jag med en blankett där man fick intyga att man aldrig haft något samröre med vare sig Vattenfall eller Världsnaturfonden.
Jäklar, vad det kom folk. Vi skrev under en petition om att vi alla var för Fred på Jorden, Mat till alla, och så mycket Frihet som det överhuvudtaget var möjligt. Till det kravet reserverade sig en gammal enstöring på en mycket obskyr släktlinje, med rötterna i Nepal, och möjligen med inslag av Big Foot. Men alla vi andra skrev på. Och så åt vi förstås en massa, och drack desto mer.
Under en kortare paus i festligheterna passade vi på att avskaffa copyrighten, och hurrade och skålade femfaldigt för Friheten. Majoriteten av de närvarande, konstnärligt lagda släktmedlemmarna, svor på att hädanefter alltid fråga släktkommittén, närhelst det förelåg något tvivel om det aktuella verkets Godhet och Frihet.
En av de mer entreprenöriellt orienterade småkusinerna fick idén att ordna ett medborgargarde som skulle eftersöka och mota ner eventuella grupper som inte skrev under våra petitioner. En rask insamling bland festdeltagarna resulterade i ett antal hötjugor, ett tummat exemplar av Häxhammaren, och gott om torrt bränsle.
Även de yngre var med på noterna, och brann av iver att spåra de jävlarna som inte ville ha Fred på Jorden, smäda och piska dem av all kraft, och skriva ner listor på namn, för vidare befordrande till det utskott vi bildade på tillställningen, som vi skämtsamt kallade för inkvisitionen. Grundregeln slogs fast: den som nekar är skyldig. Den som medger sin skuld är förstås skyldig. Någon visade en powerpointpresentation över hur en flytande häxa var skyldig, och den oskyldiga sjönk. Applåderna ville aldrig ta slut.
Bättre släktträff har jag aldrig varit på. Darwin skulle ha varit i sjunde himlen av att se hur de starkaste generna gjorde vad vi tyckte var rätt. För att spara tid och kraft har den konstituerande församlingen infört kollektiva häxbål. Det sparar både tid, personal och bränsle. Tyvärr brinner böcker dåligt, och det hade, i annat fall, varit en god energivinst att göra. Konstverk på duk fungerar bättre. Skicka in vadhelst du anser stridande mot tesen Frihet åt alla, till undertecknad eller undertecknads ombud. I värsta fall, skicka även böcker. Vi får väl dränka in dem i något brännbart.