Exempel på saker på min skämslista: Jag spelar golf. Att åka till Kanarieöarna.
För inte länge sedan var jag på Teneriffa och spelade golf. Var mitt ansikte rött då var det inte av solen.
Att jag skäms över att jag spelar golf kan jag på ett sätt förstå. Det är inte coolt, rock n` roll, läckert eller tufft. Bara jävligt roligt. Jag tror att en skämsanledning är Moderat-stämpeln och att golf kan vara fint med många i.
Nu har jag valt att göra det och har fantastiskt kul när jag gör det. Då borde jag stå för det. Men när jag smugglar ut klubborna till bilen och att jag går med ovanligt raska steg över grusgången är ju fånigt. Jag roar ändå där och då mig själv med att tänka på vad jag ska säga nu om jag träffar hantverkargrannen på gräsmattan. Hänga regnjackan över bagen så att det ser ut som om jag har en enorm puckel på ryggen? Prata om Manowar? Bergvärmepumpen?Jag tror att dessa tankar och funderingar över att finna saker att försvara sig med är en anledning till att jag inte spelar fullt ut. För jag kan alla termer, kan sitta en lång stund med golfare och kan utan att blinka hänga med i surret. Dessutom förhöja snacket med att skjuta in fackuttryck som pushdraw eller nämna fantastiska banor jag har spelat på i Spanien.
Men när jag sitter med ett annat klientel kan jag också säga att jag inte spelar golf. För det gör jag ju inte, då jag inte är fullvärdig medlem. Men jag nämner inte att det är för att jag inte har råd, för att det är svårt att spela fullt ut i Norrbotten eller för att tiden är lika svår att hitta som green i motvind.
Jag säger bara att jag inte spelar, för att jag skäms. Det är inte elakt.
Mesigt? Kanske.
Fånigt? Säkert.
Men inte elakt.På tal om Spanien var det där jag senast spelade golf utomlands. Ja, alltså på Kanarieöarna, men om de holmarna säger jag Spanien. Då låter det mer som att det skulle kunna vara El Raval. Säger jag att jag ska till Spanien vet man inte vad som ska hända och om jag ska till Bilbao eller Salamanca. Men säger jag Las Palmas vet mottagaren precis vad som ska hända. Här behöver jag inte ens ge exempel, du som läser vet också.
Jag skäms över att åka till Kanarieöarna och jag skäms för att jag skäms.
Det är elakt.Ärligt talat finns det ju massa fördelar med att åka dit och många som inte kan ta sig till andra ställen än dit eller till Hertsöbadet om de vill ha 30 grader i februari. Inte jag heller. Reslängd, prisklass och så vidare gör det till enda alternativet. Vem fan är jag då att gå att skämmas över att åka dit? Det är ju elakt mot de som gör det. Mot oss som gör det.Antagligen är även det någon slags inbyggd rädsla över att inte vara udda. Men det är bara att inse.
Inse att jag inte är så jävla rock´n roll, speciell och avantgarde som jag tror. Jag åker till Teneriffa och jag spelar golf. Ibland båda på samma gång. Där skulle egentligen denna krönika vara slut.
Men det är så svårt att skiva utan att lägga till någon tafflig bortförklaring.
Det är väl som att erkänna på ett AA-möte. Det är jobbigt att skriva utan att lägga till ”jag spelar golf, men jag spelar inte nu längre och jag tycker att golf är fånigt på många sätt”. Eller ”men alltså jag åkte dit för att det var med svärmor och barnen för att de skulle få bada, jag skulle helst åkt till…”. Att skriva jag spelar golf och jag åker till Kanarieöarna utan tillägg är svårt. Ett nytt försök.
Jag spelar golf.
Jag åker till Kanarieöarna.
Oh.