”Människor är ju orimliga. De utnyttjar aldrig den frihet de har, men de kräver den de inte har.” Så lär filosofen Sören Kierkegaard. Men nuvarande devis gåri en helt annan riktning. ”Gör dig av med den frihet du har.”
Vi lever som få människor på jorden, oerhört privilegierat. I ett fritt samhälle. Det vill säga; du kan tänka och uttrycka dig fritt utan att någon överstatlig myndighet sätter dig i fängelse. Inte heller finns någon mer eller mindre maktfullkomlig diktator som proklamerat censur. Som kräver att i förhand få granska vad du vill uttrycka. Inte heller behöver du smyga med vilka du umgås med. Du är därmed en fri människa.
Med detta i gott minne har det samtidigt vuxit fram en klart intressant politisk rörelse i Sverige som sätter fokus på en frihet som inte alls är given, speciellt inte i andra länder. Där kan det till och med råda förbud på området. Jag tänker förstås på allas rätt att uttrycka och definiera sin sexualitet.
Det är en rörelse som samtidigt, på ett mycket spännande sätt, ifrågasätter de traditionella och stereotypa könsrollerna som förmedlas i allt från reklam till pornografi. Denna våg av ifrågasättanden har på kort tid haft stort inflytande i Sverige, och förmodligen också gjort att många människor känt sig än mer fria. Att det skapas utrymme för att visa sig som människa. Vilket ju är fantastiskt.
Vad som emellertid gjort mig fundersam på sistone är att det, från denna frihetsrörelse, hela tiden kommer krav på förbud mot andra människors rätt att uttrycka sig. Så paradoxalt att det är förskräckande, och i sin förlängning förstås skadar frihetslobbyns egen trovärdighet.
Senast i måndags satt Clara Berglund, ordförande för Sveriges Kvinnolobby, i P1 morgon och krävde förbud för kommersiell pornografi.
Nu kan man ju ha alla möjliga åsikter om vad som är lämplig porr och inte. Men principiellt är ju frågan helt uppenbar. Om man är för ett frihetligt samhälle vill säga. I sådana fall blir det oerhört komplicerat att börja införa censur. Vems moral ska råda? Vi har för övrigt redan en lag mot grova skildringar av sexuellt våld eller tvång.
Samma frihetsrörelse som ropar högt har ju redan lyckats påbörja processen med frivillig censur av icke politiskt korrekt litteratur och konst. Rörelsen företrädare tycks säga: Vår frihet är den sanna. Andra människors rätt att uttrycka sig bör begränsas.
Det är alltså frågan om ett inverterat Ryssland.
Att i stället visa på alternativen har alltid varit den mest effektiva vägen till förändring. Som vi kunde berätta på Kulturen i måndags, om Queerlequin. Erotik med fria könsnormer.